YA y4a (med kort l. långt y), interj.
för att återge åsnas skriande läte; äv. i substantivisk anv. (Åsnan) Gaf swar med häftigt rop: ya, ya, ya. Kolmodin QvSp. 1: 465 (1732). Från Pinden med raglande språng, med förfärliga ya / Lopp han åt slätterna ner. MarkallN 1: 87 (1820).
Avledn.: YA, v. (numera bl. tillf.) om åsna: skria (gm att låta höra ett l. flera ”ya”). MarkallN 2: III (1821). Ha! en åsna yar? / Den andra åsnan yandet förnyar. Börjesson Solen 87 (1856).
SAOB
