[jfr t., eng. xyloidin; av fr. xyloïdine, bildat till gr. ξύλον (se XYLO-) med den i kemiska benämningar vanliga ändelsen -idin; ordet tidigast använt 1832 av den franske kemisten H. Braconnot]
(†) om en starkt explosiv o. färglös massa som erhålls gm lösning av stärkelse i koncentrerad salpetersyra, stärkelsenitrat. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 331. Xyloidin .. är i hög grad brisant och har benägenhet för fri sönderdelning, hvarför det ej kommit till stor användning. Ekenberg o. Landin 819(1894). Ekbohrn(1936).
