publicerad: 2021
YLLEN yl3en2, adj. yllet; yllna, yllne (SthmStadsord. 1: 148 (1661) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) yllena, yllene (BoupptSthm 30/5 1659 osv.). adv. YLLET.
Ordformer
(ylen- i ssg 1658 (: ylen pomeken). yllen (ij-, ÿ-, -nn) 1530 osv. yllende, pl. o. i ssg 1697–1734 (: yllende-wahror). yller- i ssg 1667 (: sarss yller skiorta; sannol. fel för yllen))
(ålderdomligt) som består l. tillverka(t)s av ylle; i sht förr äv. substantiverat i n. sg. obest., om ylletyg l. ylleplagg; äv.: klädd i ylleplagg (se b); ngn gg äv.: ullig (se d. o. 1, 2); jfr ULLEN. Yllenn Camhlott – 5 alner. KlädkamRSthm 1560 D, s. 21 b; möjl. ssg med yllen, sbst. Uthbredh så .. (blandningen) på ett yllett klädhe eller ny kluth, och lägg uppå skadhan thett hielper. OMartini Läk. 54 (c. 1600). Den yllne fåra-hjord i skogar, hed och lundar. Browallius Holbg 69 (1744). Antingen en fuktig duk är yllen eller linnen, bör han ej komma brödets yta förnär. Nyrén Parmentier 271 (1783). Den tid som Herregårdsarbetet .. lämnar qvinfolket lediga, användes til spånad och väfnad af yllet och linnet. Osbeck Lah. 236 (1796). Yllna garner finnas i snart sagdt alla olika färger, nyanser och groflekar. Hagdahl Fråga 398 (1883). Pilarna de yllena gömma gula kisseklor (dvs. blomställningar). Ossiannilsson Sång 20 (1925). — särsk.
a) om klädesplagg. (Vid arvskifte) skall qwinna taga aff oskiptan deel .. alle the klädher till henna kropp skorne ähre, bådhe yllen och linnen. Lagförsl. 314 (c. 1606). (De) låte sig benöija mädh yllenne och linne klädher af ringa Prijss. HSH 31: 79 (1661). Med en god yllen natttröja, som jag fick af min Syster .. skall jag åtminstone fria honom ifrån förkylning. Muncktell Dagb. 2: 176 (1818). Det skall vara så ont om yllene plagg i Nordamerika. Moberg Utvandr. 351 (1949).
b) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om person: klädd i (enbart) ylleplagg l. med ylle närmast kroppen; i sht i predikativ anv., i förb. med verb angivande förflyttning, särsk. (o. i sht) gå. Ther man haller sich strengeliga ifrå allahanda mat, går yllen och barfoot, och annan sådana strengheet tagher sich fore. OPetri 3: 120 (1530). Om Hon will, at Han skall sälja af sig underkläderna och skjortan, och sedan gå yllen i en walmars kolt, så bör Han ej mucka. Stagnell Risbast. B 1 a (1755). Genom att hudflänga sig själv, bedja rosenkransar, gå yllen etc. hade man uppretat Gud mera till vrede och straff än till hjälp. ÅbSvUndH 23: 174 (1928).
Ssgr (numera bl. tillf., ålderdomligt. Anm. Nedan anförda ssgr kan i ä. språkprov möjl. äv. hänföras till yllen, sbst.): A: YLLEN-PASSEMENT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) passement av ylle. En K: M: Sadel med Samet och ÿllen possemente förbremat. KlädkamRSthm 1580 G, s. 81 b. —
-SKJORTA. (yllen- 1555 osv. yllens- 1659) ylleskjorta; jfr ullen-skjorta. KlädkamRSthm 1555 K, s. 185 b. Förr än wij på een halff stund wille bära hans orene och ofatte yllenskiorta, förr ginge wij heller vthi kalla Wintern heelt nakne. Sylvius Mornay 202 (1674). jfr sajens-yllenskjorta. —
-TRÖJA. (yllen- 1669 osv. yllens- c. 1635–1689) ylletröja; förr äv. om snarlik tröja gjord av annat material, i ssgrna siden-, silkes-, skinn-yllenströja, sidentygs-yllentröja; jfr ullen-tröja. Schroderus Dict. 30 (c. 1635). Sadhe sigh eij .. om Juhl Mårgon warit i fulla klädher allenast haft yllens tröija på sigh. HFinLappm. 3: 306 (1680). jfr sajens-yllens-tröja, sars-yllenströja. —
-TYG. ylletyg. Så at façonen (hos knapparna) icke må öfwergå materien, antingen han tå wore af Kläde, Sijden eller Yllentyg. Schmedeman Just. 387 (1664). —
B (†): YLLENS-SKJORTA, -TRÖJA, se A.
C (†): YLLNA-STRUMPA, se A.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content