YMNELIGEN ym3nelig2en, äv. -li2g-, förr äv. YMNELIGA l. YMNELIG, adv.
Ordformer
(-lig 1671. -ligen 1697 osv. -ligha 1526)
Etymologi
[fsv. ymnelika; till ymneliker l. ymnin (varav det förra bildats) l. YMNIG]
(numera föga br.) ymnigt l. rikligen. Thå gudh wille ymneligha bewisa sitt vpsåtz fastheet, them som arffuinga skulle wara till lyfftet. Hebr. 6: 17 (NT 1526; Bib. 1541: rijkeligha). At allehanda ätande och tärande samt nötande wahror ymneligen och för godt kiöp måge wara til fångs. HC11H 13: 67 (1697). Högberg Vred. 3: 158 (1906).
SAOB
