(†) om stål l. järn: som (till följd av sin höga l. ojämna kolhalt) lätt faller sönder o. därigm är svår att smida l. bearbeta; jfr ETTRIG 2, O-SÄTLIG, VILD, adj.1 3. (Att stål) garfwas till dess dhet intet mehra flyter eller yrt är, och det sigh låter wälla och smijda. BlBergshV 18: 25(1687). Yrt kallas af smeder det järn, eller i synnerhet stål, som ej tål at vällas, eller som vid hvitvarm vällhetta, under smidningen, faller sönder uti små stycken och stundom til små gryn. Rinman(1789). Ju kolhaltigare stålet är, dess yrare är det, d. v. s. dess mindre tål det att upphettas. Rothstein Byggn. 142(1856). Dravnieks ByggOrd 308(1988).
SAOB
