SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
YRVAKEN y3r~va2ken, adj. yrvaket; yrvakne, yrvakna; yrvaknare. adv. YRVAKET.
Ordformer
(förr äv -w-)
Etymologi
[ssg med (l. åtm. med anslutning till) YR, adj.2, möjl. äv. samhörigt med det negerande l. förstärkande prefix som föreligger i nor. ørvaken, som inte sovit på hela natten, mht. urweche, sömnlös, ssgr med UR, prep. osv.; efterleden är VAKEN]
1) som nyss (o. inte helt o. hållet) vaknat l. blivit väckt (o. därför fortsatt är omtöcknad l. förvirrad l. yr (se YR, adj.2 3) av sömnen l. utan full tankeförmåga l. tankeskärpa); äv. överfört, om blick l. ansiktsuttryck o. d.; jfr YR-VÄCKT. Yrvakna ögon, blickar. Ihre (1769). Jag war så yrwaken, då jag nu skulle gå ut, att jag ej kom att rätt se efter dagen, då .. (skuldsedeln) skulle betalas. SD 20/2 1830, s. 1. Barnen, yrvakna och gråtande, hade emottagit den faderliga välsignelsen. Carlén Skuggsp. 1: 98 (1861, 1865). Hon gnuggade sig yrvaket i ögonen. Idun 1888, s. 325. Ett rödt yrvaket ansigte med grått hår och grå polisonger stirrade ut. Lundegård Prins. 207 (1889). Han fick knacka två gånger på Lilians dörr, sen hörde han henne yrvaket fråga vem det var. Gustaf-Janson ÖvOnd. 52 (1957).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, särsk. dels: som nyligen (o. plötsligt) kommit till viss insikt l. uppfattning om l. upptäckt ngt (o. inte hunnit l. haft möjlighet l. förmåga att tänka igenom l. smälta detta), dels ungefär liktydigt med: osäker l. trevande l. oförberedd l. villrådig l. förvirrad; äv. om ngt sakligt; jfr VAKEN, adj. 2, o. YR-VÄCKT. En litet yrwaken mensklighet. DA 18/1 1833, s. 5. Yrvaken och uppskrämd, anställde Carl Johan .. alla möjliga rön, för att återvinna en förlorad folkgunst. Crusenstolpe CJ III. 2: 347 (1846). Kring yrvakna, skummande stränder. Sätherberg Dikt. 1: 225 (1854, 1862). Europas makter dröjde .. icke att .. draga fördelar af det yrvakna landets hjälplöshet (dvs. Japans efter att det öppnats för utlänningar). Kjellén Storm. 2: 217 (1905). Det var som ”aristokratisk radikalism” Georg Brandes presenterade Nietzsches förkunnelse för en nordisk publik och strax förskaffade den yrvakna och hänförda anhängare, bland andra Strindberg. 3SAH LXI. 2: 14 (1950). Ännu, och långt fram i tiden, samlades väl (i naturaliekabinetten) lite yrvaket och huller om buller. FoFl. 1969, s. 190. Miljödebatten har skapat ett nytt och delvis yrvaket intresse för järnvägar och annan spårtrafik. Kulturen 1990, s. 153.
Avledn.: YRVAKENHET, r. l. f. till 1, 2, om förhållandet l. tillståndet att vara yrvaken. Reaktionerna präglades av yrvakenhet. Affecter eller andra tillstånd, som medföra ofrihet, såsom sömngång, yrvakenhet, rus och fylleri. Hygiea 1839, s. 75. Det torde .. böra tillskrifwas en visz yrwakenhet, att brister af nu anmärkte art kunnat ifrågakomma. NerAllah. 24/4 1844, s. 1. I sin yrvakenhet tycktes han först inte känna igen mig. Jersild 50Fräls. 78 (1984).
YRVAKNA, v. (numera bl. tillf.) till 1, 2: vakna i l. till ett tillstånd av yrvakenhet; äv. i p. pf. i adjektivisk anv., liktydigt med: yrvaken. De yttre villkor, utan hvilka ett sådant vaknande (av filosofiskt intresse) antingen alldeles uteblifver, eller ock blir endast ett yr-vaknande. Atterbom PhilH 90 (1835). Jag yrvaknade vid de första (åsk)skrällarne och sof se’n inte förr än på morgonkulan. Arbetet 21/5 1898, s. 2. Överallt yrvaknade, nymornade människor. Expressen 2/9 1981, s. 10.
Spoiler title
Spoiler content