SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
YTLIG y3tlig2, adj. -are. adv. -T (Ödmann Hågk. 98 (c. 1805) osv.), -EN (†, Weste (1807), LoW (1889)).
Ordformer
(-elig 1784–1830. -lig 1802 osv.)
Etymologi
[avledn. av YTA l. bildat direkt till UT, adv. — Jfr FÖR-YTLIGA]
1) som är belägen l. synlig på l. nära yta (se d. o. 1) l. ytskikt; äv.: begränsad till yta l. ytskikt; särsk. dels om åder, dels om sår l. skada o. d.; ofta motsatt: djup (se DJUP, adj. 2 d). Att de tvenne kallare beständiga källorna .. äro litet mera ytliga och derföre närma sig något till medeltemperaturen i luften. VetAH 1811, s. 14. På inre sidan af handleden .. ligger en temmeligen stor pulsåder helt ytligt, strax under huden. Lovén Anv. 14 (1838). Den ytliga delen af jordskorpan. ST 20/11 1896, s. 2. Kulan sitter rätt ytligt. SvD(A) 26/1 1913, s. 6. Handledsfraktur, lårbensfraktur samt ytliga brännskador. Henschen SkuggBrott 47 (2004).
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1; särsk.: som saknar djup l. allvar l. gedigenhet; i attributiv anv. om person äv.: som är (att betrakta ss.) det som huvudordet anger på ett sätt som saknar djup osv., särsk. i sådana uttr. som ytlig betraktare, ytlig bekant. Thorild (SVS) 2: 96 (1784). En ytlig och ofullkomlig kännedom af de gamla språken. BerRevElLärov. 1825, s. 12. Med mig går du vanligen allt för djupt .. ty jag är i allo en ytlig menniska. Fröding 2Brev 1: 22 (1879). Andedräkten blir ytlig, pulsen slutligen okännbar. Wretlind Läk. 5: 80 (1897). Gubben försökte vara gudsnådlig ett slag, men det var ju bara ytligt. Engström 5Bok 40 (1910). För en ytlig betraktare kunde det nog förefalla, som hade mor Vindås ansikte denna dag ett uttryck av en viss belåtenhet. Malmberg Fiskebyn 208 (1919). Vid rättegången hävdade mannen att hans syfte med Sverigeresan var att på uppdrag från en ytlig bekant hämta en för honom okänd man. HbgD 7/10 2004, s. 9.
Avledn.: YTLIGHET, r. l. f. särsk. till 2, om egenskapen l. förhållandet att vara ytlig; äv. konkretare, om ngt som tyder på l. innebär sådan egenskap osv.; förr äv. konkret, om person. Ytlighet (brist på förnuft, för att ur grunden känna en sak). Tuderus Kiesewetter Log. 162 (1806). Krigsministern Narbonne .. torde kunna betecknas såsom en lysande ytlighet. Hedin Rev. 273 (1880). Ytlighet och effektsökeri. Möller LbMus. 46 (1880). Ett efter Shaws vitsiga ytligheter välgörande sakligt uttalande. Steffen Krig 2: 193 (1915). En viss ytlighet i greppet på problemen finns, men i huvudsak är det ett mycket bra arbete. Ymer 1953, s. 71.
Spoiler title
Spoiler content