SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÄSPING, sbst.2, äv. (numera mindre br.) ESPING äs3piŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (LPetri Kr. 135 (1559) osv.) ((†) -er G1R 8: 270 (1533), Brahe Kr. 60 (c. 1585)).
Ordformer
(esping (-ss-, -sz-, -sb-, -gh) 15261967. espinge 15671748. espinger, pl. 15331585. äsping (-gh) 1544 osv.)
Etymologi
[fsv. äspinger; liksom fd. æsping (ä. d. esping), fvn. espingr sannol. av mlt. espinc, n., till espe (se ASP, sbst.2), urspr. åsyftande båt av aspvirke]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) om mindre, odäckad båt. — jfr KRAVELL-ÄSPING.
a) mindre ((tremastat) segel)fartyg använt för frakt (inom flottan) l. med lätt bestyckning för sjöstrid (inomskärs). The hade szame clæde borgith wthij en espingh. G1R 3: 32 (1526). Ther wppå fick Jacop Bagge befalningh at han skulle draga med en hop grundtwadiga galleijer, jachter och espinger, well wtrustadde med krigzfolck, wp i Nyen. Brahe Kr. 60 (c. 1585). Blef .. resolverat at dhen ammunition, som var ärnat at föras till Calmar, skulle nu strax thijt förskickas uthi tienlighe esbingar ifrån Admiralitetet. RP 17: 193 (1657). Esping är taklad som en jakt men har ingen akterspegel. Dalman 18 (1765). Svenska Amiralen .. hant åter up Michaël, och sköt med en half kartau hans esping i sank. 1VittAH 4: 266 (1783). En stor äsping under befäl av en underofficer och med nödtorftig besättning samt en 10-årad slup. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 196 (1944). — jfr KARRONAD-, PAULUN-ÄSPING.
b) (större) skeppsbåt; jfr SKEPPS-ÄSPING. Jtem jngen dyrffuas taga Espingen eller båten frå skippet och fara ther j Land med. G1R 10: 131 (1535). När han sågh, at Skipsfolcket wille fly ifrån Skepet medh Espingen. Botvidi 24Lijkpr. a 4 a (1617, 1628). Therföre blefwo Timbermännerne tillsaghde, att the skulle kasta Masterne öfwerbordh, huggandes först löös Jullan och Espingen, hwilka woro full med Wattn. Willman Resa 187 (1667). 5:te § förbiuder alt dobbel inom eller utom skepp .. jemväl utan skepparens tillstånd lossa skeppsbåt eller esping, bruka svordom eller oqvädes-ord. 2RARP 17: 124 (1747). Espingarna eller båtarne voro dragna tätt intill skeppens sidor. Mellin Nov. 1: 554 (1832, 1865). Dykarna fann en esping när de åren före Vasa-bärgningen 1961 höll på att spola tunnlar i leran för att lyfta regalskeppet. ÖgCorr. 26/10 1967, s. 9.
Ssgr (förr): A: ÄSPING-SEGEL, se B.
B: ÄSPINGS-BOD. på (örlogs)varv: (enklare) byggnad för byggande av äspingar. (I Kalmar finns) En stor Espingsbod at upslå 2 Espingar i längd uti. HC11H 11: 166 (1697).
-BYGGARE. timmerman verksam (i äspingsbod) med byggande av äsping; jfr -byggmästare, -makare. Espings-Byggare Mäst. Eric Biörn. Henel 1729 121 (1730). Dalman 18 (1765). Den 6 april (1730) blef jag om morgonen uti dagsverkskontoret inskrifven som esping byggare med 12 styfver dagspenning. Tersmeden Mem. 1: 31 (c. 1790; normaliserad).
-BYGGMÄSTARE. jfr -byggare. Espingz byggmestaren Sahl. Thomas Nilsson. BoupptSthm 1679, s. 710 a.
-MAKARE. jfr -byggare. Thomas Nilsson Esspingzmakare på Holmen. BoupptSthm 1671, s. 472.
-SEGEL. (äsping- 1546 osv. äspings- 1541 osv.) segel för l. på äsping. Sa(m)ma dagh kom til drakens espingzSegel th(et) (m)medes Segelgarn – 1 bund. SkeppsgR 1541.
-TIMMER. jfr -virke. ReglVirkeslefv. 1825, § 41. De, som ej uppgå till tre kubikfots innehåll, benämnas espingstimmer, slupstimmer, eller jolltimmer, och uppköpas vid varfven i stycketal, för att användas vid smärre fartygs och båtars byggnad. LfF 1844, 10: 73.
Spoiler title
Spoiler content