Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 2) Å-SAMLA. (†) samla ihop (ngt); äv. refl., särsk. bildl.: dra på sig (se draga på 2 c) (ngt). En girug och en orättwis Man, åsamlar sig Folkets we och Förbannelse. Tessin Bref 1: 319 (1753). Det vid Kengis bruk åsamlade undersmide. 3SAH LII. 2: 332 (1788). I Rom var ock en särskild fest, der Handlande renade sig från sina, genom ocker ock bedrägeri åsamlade, brott. Norrmann Eschenbg 2: 41 (1818). Under denna besvärliga resa hade den gamle mannen åsamlat sig en förkylning. BL 6: 232 (1840).
SAOB
