SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
ÅSCH 4, interj.
Etymologi
[av ljudhärmande ursprung; jfr Ideforss PrimInterj. 247 ff. (1928); med avseende på formen jfr ASCH, ISCH, USCH, YSCH, ÄSCH]
(numera bl. tillf.) ss. uttryck för dels förargelse l. ogillande l. missnöje o. d.: fy, tvi, usch, dels förringande: äsch. Knorring Torp. 2: 96 (1843). Åsch, där äro de redan – så tråkigt! Söderhjelm Brytn. 40 (1901). Framgångarna har gjort dig till kändis, hur ser du på det? – Åsch, det är samma där, bara att köra på och försöka vara som vanligt. GbgP 9/1 2011, s. 69.
Spoiler title
Spoiler content