SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖRRÅG œr3~rå2g, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. örråg; ssg av YR, adj.2 (l. YRA, sbst.2, l. YRA, v.2), o. RÅG]
(numera mindre br.) om av mögelsvamp (särsk. Cladosporium herbarum (Pers.:Fr.) Link, sammetsmögel) angripen råg (vilken använd till föda anse(tt)s kunna orsaka bl. a. yrsel o. illamående); jfr sot-dagg. AB 8/6 1882, s. 3. Örråg kallas råg, smittad af en parasitsvamp Cladosporium herbarum, hvilken företrädesvis i våta år visar sig ss. svarta fläckar på rågkornen vid tiden för rågens mognad, orsakande skrumpna korn och till bakning svårbrukadt mjöl. Juhlin-Dannfelt (1886). (Sotdagg) gör visserligen ringa skada, men anses, ehuru ovisst, ge upphov till s. k. örråg, som är giftig, i det den kan förorsaka yrsel och kramp. JordbrL 433 (1912). Östergren (1971).
Spoiler title
Spoiler content