publicerad: 2021
ÅHÅGA å3~hå2ga, förr äv. ÅHUGA, r. l. f.; best. -an; förr äv. ÅHÅGE l. ÅHUGE l. ÅHÅG l. ÅHUG, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(ahuga, ss. obj. 1668. ahugan 1651. ohogz- i ssg 1667 (: ohogzlöse). ohuga, ss. obj. 1660–1733. ohåga, ss. obj. 1617–1715. uhåga, efter prep. 1688. åhog 1634. åhoga, ss. nom. 1615–1852. åhoga (-gh-), ss. obj. l. efter prep. 1561–1832. åhoga- i ssgr 1555 (: åhoghalöös)–1725 (: åhogalös). åhoge (-gh-) 1561–1749. åhogen (-nn), sg. best. 1605, 1764 (: hemmans åhogen). åhogga 1700. åhogh- i ssg 1638 (: åhoghlöse). åhogs- i ssg 1716 (: åhogslöst). åhug 1633–1735. åhug- i ssg 1630 (: åhuglöse). åhuga, ss. nom. 1634–1747. åhuga (-gh-), ss. obj. l. efter prep. 1618–1784. åhåg 1863–1885. åhåg- i ssg 1663 (: åhåglöse). åhåga (-gh-), ss. nom. 1560 osv. åhåga (-gh-), ss. obj. l. efter prep. 1561 osv. åhåga- i ssgr 1630 (: åhåghalösa)–1753 (: åhågalös). åhåge 1593–1642. åhågen (-gh-), sg. best. 1892. åhågia 1708. åhågo, ss. nom. 1642. åhågo- i ssg 1593 (: åhågolööse))
Etymologi
[fsv. ahughi, ahoghi; jfr fvn. áhugi (nor. nn. åhuge, åhug); ssg av Å, prep. o. adv.2 o. -HÅGA resp. HÅG. — Jfr ÅGA, sbst.1, ÅHÅGA, v., ÅHÅGSAM, ÅHÅGSE]
1) (numera mindre br.) omtanke l. omsorg; äv. närmande sig bet.: aktsamhet l. noggrannhet l. flit; förr äv. dels om oro l. ängslan (se a), dels konkretare, närmande sig bet.: åliggande l. plikt l. uppgift (att ombesörja ngt); jfr 2. Thenne höglofflige Herre sparde icke här vppå bekåsta beswärlige mödo och arbete, icke flijt eller wako, til at bestalla Slått, Fester, Fasta städer .. Må man och tänkia, hwadh thenne odrägeligha åhåga leeffde Hans Konunglige Persoon til hwilo. Svart Ähr. 63 (1560). Han betackade Furstarna på thet aldrahöfligste, för theras store benägenheet och åhåga om hans Person. Schroderus Os. III. 1: 51 (1635). Såsom Hennes Maj:t jämte den öfriga Regeringen den åhogan hafwer commiterad warit, at draga omwårdnad för Ed. K. Maj:ts Education (osv.). HC11H 5: 83 (1672). Så är mitt sinne, att jag vill, det du, Jarl, lägger all din åhåga derpå, att understödja Konung Olofs i Norrige sändebud. Strinnholm Hist. 1: 393 (1834). Emedan vederbörande mycket lära uppmuntras, att med större åhåga och flit förrätta sina sysslor. KrigVAH 1885, s. 122. Om ett ådömt straff också verkställdes berodde .. på kronobetjäningens nit och åhåga. 2SvKulturb. 11–12: 256 (1938). — jfr HEMMANS-ÅHÅGA. — särsk.
a) (†) oro l. ängslan l. bekymmer (som omtanke l. omsorg om l. engagemang för ngn l. ngt kan föra med sig). Medh hwsregering .. är stoor åhoghe, sorg och wedermödha. LPetri ChrPred. D 8 b (1561). Soffwa vthan sorgh eller åhogha. Helsingius Ee 8 b (1587). Hvad tyckes er, som se med åhug hvad här sker, / När i så torftig tid så faster stolpe faller. TRudeen Vitt. 272 (1683). Hwad hielper otidig åhoga? / Hwar dagh hafwer nogh af sin plåga. Ps. 1695, 211: 11. Jag är wäl litet ledsen af åhågan öfwer min aftonsång, som ännu icke är bortaccorderad. KyrkohÅ 1927, s. 77 (1766).
b) (†) i vissa uttr. l. förb.; särsk.
α) i förb. med bära; särsk. i sådana uttr. som bära åhåga om l. för ngt; jfr BÄRA, v. 11 d δ. Efter thet wij .. bäre en nådig omwårdnet och åhåge, om thetta wårt fädernes Rijke, och alle thesz trogne inbyggeres långlige welferdh. Stiernman Com. 1: 428 (1594). Ther för the lijtte mest på them, / Som wore alles wåre förmän, / The skulle bära för oss åhogenn. Hund E14 290 (1605). Åldermän och Bisittjare, de der åhuga bära skola, och sig derom vinnlägga, at Handelen må wäxa och tiltaga. Stiernman Com. 6: 91 (1712). Lundström LPGothus 3: 105 (1898).
β) i förb. med dra; särsk. i uttr. dra åhåga om ngt; jfr DRAGA, v. II 2 c. Skal Bergmästaren, Grufweskrifwaren, samt Sexmännerne draga ther om al som största åhoga, at Grufwan må altid blifwa renhållen. Bergv. 1: 44 (1621). Åligger Capitainen, at draga en oaflåtelig försorg och åhåga om Besättningens tilöfwande uti hwarjehanda dem tilhörige stycken. Siöregl. 1741, 2: C 2 a.
γ) i förb. med ha; särsk. i sådana uttr. som ha åhåga om l. för ngn; jfr HAVA, v. 2, 7. Een wijs menniskia haffuer altijdh åhogha, och när dagharna äro onde, tagher hon sigh til wara för synd. LPetri Sir. 18: 27 (1561). Att E. K. Maj:t nådheligen hafwer een konungligh åhogha om Academien här i Upsala. Annerstedt UUH Bih. 1: 79 (i handl. fr. 1608). Exempel skole Jungfrwr tagha aff J. Cicilia, som altijdh hadhe åhogha för the fattigha. Schroderus Albert. 1: 28 (1638). Den berömmeliga åhuga och förehugsan bem:te Concertmästare hafver at i dess vettenskap .. uppodla och upparbeta våre egne ämnen til fädernes landets tienst och nytto. SvTMusF 1921, s. 96 (1744).
2) (ålderdomligt) håg (se d. o. 3) l. lust l. benägenhet (för ngt l. att göra ngt); särsk. dels: entusiasm, dels: önskan l. åstundan l. målinriktad strävan; särsk. i förb. med prep. för l. till l. inf.-förb.; i vissa språkprov svårt att skilja från 1. Bureus Suml. 79 (c. 1600). Så vijdt Gudh then alldrehögste thertill sijn nådige vällsignelsse täckes förlähna, at medh min trogne intention och åhuga någet kan uthrättadt vardha. AOxenstierna 11: 641 (1634). Bästa tiden var nu inne för vår Trievald, at tjena sit fädernesland, hvartil han brann af särdeles åhåga. Dalin ÅmVetA 10/12 1743, s. 14. Detta hof egde en åhoga til främmande spectacler, då våra med dessa icke kunde jämföras. GJEhrensvärd Dagb. 1: 210 (1777). En alltid verksam åhåga att göra Guds vilja. Lehnberg Pred. 3: 193 (c. 1800). Barndomens naturliga åhåga att fråga efter alla sakers början och slut. Geijer I. 5: 221 (1819). — särsk.
a) (†) i uttr. drift och åhåga; jfr DRIFT 5 f. Jag twiflar ingalunda, at J ju med samma drift och åhåga stån mig hädanefter bi, som hittils. GbgMag. 1760, s. 424. Låt oss göra godt; men icke trögt och försumligen, utan med en lefvande drift och åhåga. Lehnberg Pred. 3: 236 (c. 1800). Zetterstedt SvLappm. 1: 152 (1822).
b) i uttr. ha (äv. visa) åhåga. The som i wederwerdigheet hafwa åhoga och oförskräckt sökia vthwägh. Forsius Fosz 313 (1621). Att bönderna däromkring i byarna viste mycken åhåga att gå mig till handa. 3SAH 28: 285 (1757). Denna Oländiga och Ofrucktbare Plan, hadde jag lust och åhåga, at uppodla till åker och Plantagie. VDAkt. 1785, nr 161. De fromma medeltidsmänniskorna hade .. en stark åhåga att under dramatiska former symboliskt återuppleva Kristi pinas historia. Näsström FornDSv. 1: 211 (1941).
Ssg (till 1; †): ÅHÅGA-, äv. ÅHÅG- l. ÅHÅGO- l. ÅHÅGS-LÖS. (åhåg- 1630–1663. åhåga- 1555–1753. åhågo- 1593. åhågs- 1667–1716) vårdslös l. oaktsam l. lättsinnig; äv.: som är utan bekymmer l. oro, bekymmersfri. LPetri 3Post. 127 a (1555). Så finne wij wår eds och embetes plickt fordra .. att intet wara om Academiens welferd åhåghlöse. Annerstedt UUH Bih. 2: 68 (i handl. fr. 1663). Thet war vnderligit at ingen torde eller kunde vtan största lifsfara vmgås med sådana spittelska menniskior eller ting. Men presterna kunde thet åhogalöst och vtan fahra giöra. Swedberg SabbRo 684 (1697, 1710). Borg Luther 2: 611 (1753).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content