publicerad: 1930
HEMMAN hem3an2, n. ((†) r. l. m. l. f. Nordenflycht QT 1744, s. 24); best. -et; pl. = (G1R 3: 149 (1526) osv.) ((†) -er Thulin Mant. 1: 95 (i handl. fr. 1582)); pl. best. -en (OPetri 4: 316 (c. 1540) osv.) ((†) -ne VDAkt. 1693, nr 516 (: hemmandne)).
Ordformer
(heeman 1526—1695 (: Augmentz heeman). heemande 1694 (: hielpeheemande). heman(n) 1522—1789 (: Crono Skatte heman). hemande 1694. hemaned, pl. 1558. hemen 1542—1563. hemman(n) 1564 (: hemmans hästh) osv. hemmand 1693 (: hemmandne, pl. best.)—1694. hemmande 1699. hemmane 1667 (: -en, pl. obest.)—1694. hemmen(n) 1535—1646 (: hemmens byten). hemmendh 1583. hieman 1616. hiemman 1599—1661 (: -annet, sg. best.). huemen 1564. hämman 1682 (: hämmans räntor)—c. 1820 (: hämmans värd). hämmen c. 1575 (: skattehämmen))
Etymologi
[fsv. heman, boning, bostad, hem, gård, hemman, utvidgad form av fsv. hema, hem, motsv. isl. heima, hem (se HEMMA, sbst.). Formen hemmane (he(e)man(d)e) har trol. bildats av den bestämda formen hemmanet; jfr sv. dial. hemmane]
1) (†) bostad, boning, hemvist, hem; äv. bildl. Så lenge wij haffuom heman vthi lekamenom, så wandrom wij och ärom j frå herranom. 2Kor. 5: 6 (NT 1526; Bib. 1917: så länge vi äro hemma i kroppen). (Vi) sucke .. effter wårt heman som aff himmelen är. 2Kor. 5: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: vår himmelska hydda). Vist Hemman hafua Contrahenterna intet hafft sedan the kommo i hoop. VDAkt. 1723, nr 228. Menniskan behöfver alltid erinras om ovaraktigheten af sitt hemman på jorden, der hon endast är en flyttbar åbo. Wingård 2: 279 (1838); jfr 2. — särsk. i det allittererande uttr. hus och hemman, hus och hem. SvTr. 4: 30 (1522). Tompter ther the haffua there huss och heman vppå. G1R 7: 121 (1530). Spegel SalWijsh. 36 (1711).
2) (relativt liten) landtegendom av tillräcklig storlek för att dess brukare av dess avkastning kan erhålla sin bärgning o. utgöra på densamma vilande utskylder, bondgård; särsk. om landtegendom som åsatts visst (icke allt för litet) mantal; jfr 3. Ett godt, magert hemman. Her i rigit .. bliffue monge och sköne heman forderffuade. G1R 12: 146 (1539). På landet besittias mesta hemanen aff ena ätt och byrd, hwar effter annan j allas theras daghar. OPetri 4: 316 (c. 1540). Så otalighe månge bleffue ihiälslagne, at Hemmanen allestädhes lågho ödhe. L. Paulinus Gothus Com. 82 (1613). Beskrifning Om Svenska Hemman Och Jorda-Gods. Botin (1755; boktitel). Kungsgårdar och Kungs-Ladugårdar med dertil lydande hemman och lägenheter .. må Konungen icke utan Riksens Ständers samtycke .. Kronan afhända. RF 1809, § 77. De fastigheter, för hvilka jordeboken utsätter mantal, kallas hemman; lägenheter benämnas öfriga under särskilda nummer i jordeboken upptagna fastigheter. Björling CivR 39 (1906). SFS 1925, s. 1084. — jfr AKADEMI-, ANNEX-, ARRENDE-, AUGMENTS-, BARNHUS-, BO-, BOL-, BOLAGS-, BOND-, BOSTÄLLS-, BRUKS-, BÄRGS-, DAGSVÄRKS-, DOMKYRKO-, DONATIONS-, FRÄLSE-, FÖRLÄNINGS-, GÄSTGIVAR-, HÄST-, INSOCKNE-, KRIGSMANSHUS-, KRONO-, KRONOSKATTE-, LOTS-, LÖNE-, MENSAL-, MILITIE-, NYBYGGAR-, PREBENDE-, PRÄST-, RUSTHÅLLS-, SKATTE-, SKOGS-, STAM-, STOM-, TJÄNSTE-, VECKODAGS-, ÄMBETS-HEMMAN m. fl. — särsk.
a) i numera obr. anv. Svenske haffua bygt sijg heman j nöthaborgs Län wdj en ödesby som kallas kerasolo. G1R 3: 149 (1526). Landet .. (var) öde, och öppet för intägter, at de kunde göra sig Hemman hvarest de åstundade. Schönberg Bref 3: 183 (1778); jfr 1.
b) i sht kam. i vissa uttr. åsyftande en landtegendoms jordnatur o. d.; särsk. i uttr. avhyst, frälse, frälseskatte, förmedlat, insockne, krono, kronoskatte, skatte, skattefrälse, utsockne, öde hemman, se AVHYSA 1 b, FRÄLSE, adj. I b, FRÄLSESKATTE II, FÖRMEDLA II 2, INSOCKNE, KRONO, KRONOSKATTE, SKATTE, SKATTEFRÄLSE, UTSOCKNE, ÖDE, adj.
c) (föga br.) bildl., i uttr. vara som på eget hemman l. vara på eget hemman, vara fullt hemmastadd (på ngt område) l. säker på sin sak (i ngn viss situation o. d.), vara ”på sin egen gata” (se GATA 2 a). (När Fieandt) Fick sin trupp i ordning ställd, / Bajonetten vackert fälld, / Och bröt in i värsta klämman, / Var han som på eget hemman. Runeberg 2: 70 (1848). Här (dvs. i brevstilen) är Fredrika Bremer fullständigt ”på eget hemman”. Nyblom i 3SAH 16: 100 (1901). 4GbgVSH XXXII. 1: 35 (1928).
d) (föga br.) med särskild tanke på de jordegendomen tillhörande byggnaderna. Fienderne .. vpbrende bådhe kÿrkiann och hemmanenn vthi samma socknn. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 20 (i handl. fr. 1583). Granberg Dram. 84 (1811). Min svärfar fick .. (vid skiftet) flytta ut (ur byn) och ombygga sina hemman samt odla den dem tillagda jorden. De Geer Minn. 1: 112 (1892).
3) (numera mindre br.) landtegendom som åsatts ett helt mantal; äv.: måttstock för en landtegendoms storlek i kameralt avseende, mantal. Schmedeman Just. 248 (1647). Stombnen Barnarp, är upförd på samma attest effter Iordbooken för helt hemmande. VDAkt. 1699, nr 609. (Bonden Nils på Nygård i Askim har) ej mer än 1/4 dels hem(man) med 5 a 6 t(unno)rs årligt utsäde. Barchæus LandthHall. 5 (1773). CommercekollCirk. 18/7 1821, s. 3. Säteriladugården Halla om två hela hemman. Höjer Sv. 2: 1403 (1881). Auerbach (1909). jfr FJÄRDINGS-, FULLGÄRDS-, HELGÅRDS-, ÅTTINGS-, ÅTTONDEDELS-HEMMAN. — särsk. i uttr. obefintligt, förr äv. förlorat hemman, hemman vars ägor efter hand blivit med andra hemmans ägor så sammanblandade att det icke vidare kan till sin jordvidd återställas. ResolRABesvär 1735, § 13. Botin Hem. 1: 188 (1755). 2NF 20: 398 (1913).
Ssgr (i sht i fackspr., i allm. till 2): A (numera bl. i -TAL): HEMMAN-BRUK, -BRUKANDE, -BRUKARE, -BYTE, -DEL, se C. —
-JORD, -RÄKNING, -SKATT, -SON, -SÄTTNING, se C. —
(3) -TAL. (hemman- 1689 osv. hemmane- 1642—1658. hemmans- 1851—1917)
1) (†) antal mantal l. skattepliktiga gårdar. RP 9: 23 (1642). En deel Pastorater bestå af ett så ringa hemmantal, at där ei skal vara, utom Säterien, flere än 8. â 10. Bondehemman. ResolAllmogBesvär 1723, § 37. En upgift på Hemmantalen i Riket, hvaraf synes at af 72,000 Rust- och Rothållande Hemman, tre fjerdedelar då voro skatte. KrigT 1797, s. 30. Höjer Sv. 1: 24 (1873).
2) i sht kam. tal som angiver en landtegendoms storlek i kameralt avseende, skatteenhet, mantal. HTSkån. 1: 196 (i handl. fr. 1658). Ett sådant hemman hvar på flere tillåtas at boo blir til hemmantalet, som det förr i Cronans Jordebook finnes, då det af en Åbo allenast innehades. Abrahamsson 220 (1726; efter handl. fr. 1695). Förslaget om hemmantalets upphörande såsom beskattningsgrund. BtRiksdP 1873, IV. 1: nr 96, s. 10. Hemmansklyfning (blev 1881) utan någon begränsning .. tillåten till hvad hemmanstal som helst. Hellström NorrlJordbr. 140 (1917). särsk. konkretare, närmande sig bet.: landtegendom (l. flera landtegendomar tillsammantagna) av så l. så stort mantal. Vi Hedeby, Arnebo och Ulebo Hemans åboer i Löfstad Sokn .. innehafva 3 och et fierdedels Hemantal. Bergv. 1: 761 (1734). 1NJA 1892, s. 309.
Ssgr (till -TAL 2): hemmantals-nummer. (†) antal av mantal (inom socken o. d.). Almqvist DrJ 59 (1834).
-ränta, r. l. f. (förr) viss efter mantal utgående grundskatt, mantalsränta. 2RA 1: 663 (1723). (Det) har blifvit föreslaget, att .. Rikets Ständer måtte besluta, att hemmantalsräntan .. borde för framtiden upphöra. BtRiksdP 1850 —51, IV. 1: nr 168, s. 1. BonnierKL 5: 15 (1924). —
B (†): HEMMANE-RÄNTA, se C. —
-TAL, se A.
C: HEMMANS-AVKASTNING~020.
-BEMEDLING. (†) vid skattläggning av hemman företagen jämkning i förut åsatta skattetal. Afzelius Sag. X. 2: 123 (1866). —
(2 o. 3) -BESUTTENHET~0102 l. ~0200. (i fackspr.) konkret: så stort hemman att ägaren därav kan försörja sig. Thulin Mant. 1: 116 (1890). —
-BO, m.||ig. (†) person som äger l. brukar ett hemman. Fischerström 1: 73 (1779). AdP 1800, s. 1232. —
-BRUK. (hemman- 1829. hemmans- 1720 osv.) värksamhet(en) att bruka (ett) hemman; ofta konkretare, närmande sig l. övergående i bet.: hemman som brukas, hemman att bruka. 2RARP I. 2: 357 (1720). Soldat, som förvärfvat sig eget hemmansbruk, .. (kan) afskedas, om han skaffar annan man i sitt ställe. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 29 (1879). Son .., som vid hemmansbruket gått fadren tillhanda. LAHT 1913, s. 83. —
-BRUKANDE, p. adj. (hemman- 1793. hemmans- 1844—1869) (numera föga br.) som brukar (ett) hemman, som idkar landtbruk. LBÄ 39—41: 75 (i handl. fr. 1793). Forssell Hist. 1: 131 (1869). —
-BRUKARE. (hemman- 1829. hemmans- 1723 osv.) person som (i egenskap av ägare l. åbo l. arrendator) brukar (ett) hemman; i sht om arrendator. 2RARP 3: 181 (1723). Den förrsigtighet och omhugsan en Hemmans-brukare bör hafva för sin åkers häfd och sitt hemmans upodlelse. Alm(Gbg) 1749, s. 35. År 1756 .. tillstaddes alla hemmansbrukare .. att få bränna (brännvin) så ofta och så mycket de ville. QLm. I. 4: 6 (1833). PT 1911, nr 194, s. 4. särsk. (†) i uttr. god (l. dålig o. d.) hemmansbrukare, skicklig osv. landtbrukare. Åboar, som icke just varit kände för de bästa Hemmans brukare. VDAkt. 1784, nr 211. —
-BYTE. (hemman- 1600. hemmans- 1646 osv.) byte av hemman mot hemman. UpplFmT V. 2: 151 (1600). Dät Hemmanssbytet som emillan deras Fader och Michill Nielsson i Roostadh schiedt ähr. ÅngermDomb. 1648, s. 50. Norrl. 4: 13 (1906). särsk. (förr) om byte av hemman mellan en frälseman o. kronan, varvid hemmanens jordnatur förändrades. Botin Hem. 1: 211 (1755). Fryxell i 2SAH 24: 234 (1848). —
(2 o. 3) -DEL. (hemman- 1703. hemmans- 1705 osv.) del av ett hemman som delats i två l. flera delar; äv. närmande sig l. övergående i bet.: litet hemman (urspr. uppkommet gm delning av ett större); äv.: andel i odelat hemman. Dijkman AntEccl. 37 (1703). (Arbetare m. fl. vid Falu gruva anhålla att) orubbade få besitta the små Hemans delar, som the i Soknarne omkring Falun antingen ärfva eller sig förvärfva kunnat. Bergv. 1: 735 (1733). I motsats till afsöndrade lägenheter .. tillkomma hemmansdelarna proportionella andelar i sådana hemmanets förmåner och rättigheter som rätt till allmänning, oskiftad skog, gemensamt fiske m. m. 2NF (1909). VästerbK 1927, nr 168, s. 1. —
-DOTTER. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dotter i familjen på ett hemman, hemmansägardotter. Det fanns naturligtvis friare i mängd till den rika och vackra hemmansdottren. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 1. Att Vifolka Häradsrätt .. förklarat hemmansdottern .. (N. N.) för omyndig, varder härmed kungjordt. PT 1917, nr 22 B, s. 4. —
-FRIHET~20 l. ~02. (förr) skattefrihet för hemman. Den Hemmans Frijheet, som Wår Sahl. käre Herrfadher (m. fl.) .. hafwa Styrmännen i Swenska och Finska Skiären förvndt. Stiernman Com. 2: 326 (1641). Uppl. 2: 639 (1908). —
-HANDLING. åtkomsthandling o. d. rörande ett hemman; i sht i pl. Rääf Ydre 1: 6 (1856). TurÅ 1904, s. 149. —
-HÄST. (†) häst som kan användas vid bruket av ett hemman, brukshäst? Bencht Nilsson skall giffwe för:ne hwstrw Barbro för samme hennes morgongaffwe femhundredhe och ottetije march ortigher .. och en godh hemmans hästh till förbättringh. HH XIII. 1: 124 (1564). —
-JORD. (hemman- 1602. hemmans- 1797) (†) till hemman hörande jord. Adelen, Prester, Fougdter (m. fl. skola) .. icke .. handle med Cronones skatt skyllige bönder om theres heman Jordh och egendom med mindre ähn the hadhe ther till öfwerheetenes tilståndh. LReg. 31 (1602). jfr: Beklagligtvis är en altför dryg del af Sveriges hemmansjord — om jag får nyttja detta uttryck — i främmande händer (dvs. innehaves av personer som icke tillhöra den eg. bondeklassen). LBÄ 1: 65 (1797). —
(2 o. 3) -KLYVNING. (förr) delning av ett hemman i två l. flera delar efter mantalet, så att varje del erhåller proportionerlig andel såväl i hemmanets ägor som i på detsamma vilande skatter o. besvär. VetAH 1750, s. 263. PH 5: 3064 (1751). VetAH 1755, s. 173. Hülphers Dal. 103 (1762). 2NF 38: 1374 (1926). —
(3) -KONTRIBUTION. (förr) extraordinarie kronoskatt utgående av hemman efter mantal. Arnell Stadsl. 163 (1730; efter handl. fr. 1700). Då Hemmans-Contribution beviljas, .. må (det) ske uti en noga proportion, så at den efter Jorde-Boken, och de der utsatte Hemmantals-Summor, kan debiteras. PH 5: 3576 (1753). —
(2 o. 3) -LOTT. = -DEL. SvT 1852, nr 18, s. 3. Hemmanslotten 23/2816 mantal Täby nr 2 .. i Täby socken. PT 1914, nr 118 B, s. 3. —
-NATUR. kam. om ett hemmans jordnatur. Hädanefter (komma) allenast trenne slags hemmansnaturer at införas (i jordeboken), nemligen skatte, crono och frälse. 2RA 1: 660 (1723). Grotenfelt LandtbrFinl. 37 (1896). —
(2 o. 3) -NUMMER. kam. nummer som åsatts hemman o. varigm detta skiljes från andra hemman i samma by l. socken o. d.; äv.: hemman med ett visst nummer. SPF 1849, s. 141. Särskilde delar af ett och samma hemmansnummer i by. SFS 1866, nr 76, s. 34. Om .. den afstyckade rätten i skogen åsattes nytt hemmansnummer (så osv.). BtRiksdP 1896, I. 2: nr 37, s. 101. FinlSvFolkd. II. 1: 62 (1928). —
-PIGA. (i Norrl., bygdemålsfärgat) bonddotter som ensam är arvtagerska till ett hemman. Högberg Vred. 1: 135 (1906). Norrl. 8: 32 (1908). —
(3) -RÄKNING. (hemman-) kam. sammanräkning av hemmanens skattetal inom ngn viss trakt o. d. Alanäs utgör enligt den Jämtländska hemmanräkningen 41 103/288 rökar, af hvilka 6 motsvara 1 mantal. NF 1: 345 (1875). —
(2 o. 3) -RÄNTA, r. l. f. (hemmane- 1644. hemmans- 1590 osv.) (förr) kam. av hemman (efter mantal) utgående ordinarie skatt l. utskyld (ofta anslagen till ngt visst ändamål). RP 10: 545 (1644). De af dem (dvs. officerarna), som ey hafva Boställen, niuta der emot Indelning uti hemmans-räntor. Abrahamsson 169 (1726). Johansson Noraskog 3: 181 (1882; möjl. efter handl. fr. 1590). Stiftelsens (dvs. Danviks hospitals) fastigheter och hemmansräntor må icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd af direktionen stiftelsen afhändas. SFS 1907, Bih. nr 55, s. 2. Herlitz Stadsförv. 1830 229 (1924). särsk. (†) om mantalsränta. De vahnlige och ordinarie afkortningar, som ske uppå Hemmans och Jordeboks räntorne. LReg. 370 (1734). (Motion) om hemmansräntans afskaffande. Stenhammar Riksd. 2: 20 (1840). —
-RÖK. (i Norrl. o. Finl.) självständigt brukat hemman (bebott o. brukat av bonde med eget hushåll). ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 68 (1737). Widmark Helsingl. 2: 22 (1849). I kyrkobyggandet (i Ryslot socken c. 1780) deltogo äfven Jungsundborna i Mustasaari ... Däremot deltogo endast två hemmansrökar i Vallgrund. KalSvFolkskV 1904, s. 158. —
(2 o. 3) -SKATT. (hemman- 1876. hemmans- 1749—1785) (förr) av hemman utgående skatt. Lind 1: 871 (1749). Hemmans skatten har af ålder varit 9 L℔:d Dränge Jern. Johansson Noraskog 1: 11 (i handl. fr. 1785). HA 5: 23 (1876). —
-SKOG. till ett hemman hörande skog. Johansson Noraskog 3: 141 (i handl. fr. 1684). SkogsvT 1905, s. 239. —
-SON. (hemman- 1865. hemmans- 1840 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) son i familjen på ett hemman, hemmansägarson. Mellin Nov. 3: 556 (1840, 1867). EWigström i Landsm. VIII. 2: 14 (1891). —
-STÄDSEL l. -STÄDSLA. (†) städja för arrenderad jord. Verelius 39 (1681). Lind 1: 1751 (1749). Afzelius Sag. 6: 251 (1851). —
(3) -SÄTTNING. (hemman- 1851. hemmans- 1792—1826) (†) kam. uppskattning av hemman till mantal, fastställande av mantal å hemman. Efter fullbordade storskiften och hemmanssättningar. EconA 1807, mars s. 36 (1792). SFS 1826, s. 571. KrigVAT 1851, s. 130. —
-TAL, se A. —
-VÄRDE. KrigVAT 1844, s. 458. (Husbehovsbränningens) kvantitativa omfattning gjordes beroende på landet af hemmansvärdet och i städerna af invånarantalet. SvH IX. 1: 163 (1909). —
-ÅHÅGA. (†) omsorg om (sitt) hemman, skötsel av (sitt) hemman. Så länge bonden står för hemmans åhogen, låter han skägget icke växa. Lenæus Delsbo 210 (1764). —
-ÄGANDE, p. adj. (mindre br.) som äger hemman. (Häradsnämnden) bestående af 12 hemmansegande bönder. Thomée IllSv. 30 (1866). —
-ÄGARE. självägande jordbrukare på (mindre) landtegendom. Schönberg Bref 1: 125 (1772). PT 1918, nr 299 A, s. 3. jfr FRÄLSE-, KRONO-, SKATTE-HEMMANS-ÄGARE.
Ssgr: hemmansägar(e)-dotter.
-son. —
(2 o. 3) -ÄGOR, pl. (sammanfattning av den) jord som tillhör ett hemman. PH 6: 4603 (1757). Fennia XVI. 3: 63 (i handl. fr. 1761).
Spoiler title
Spoiler content