HÄLSINGLAND häl3siŋ~lan2d, äv. 40 ~1, förr äv. HÄLSINGELAND, n.
1) eg.; namn på norrländskt landskap.
2) (starkt vard.) eufemistiskt för: helvete; i kraftuttryck (jfr HELVETE 2). När dhe willia enom ondt önska, säja dhe drag till Helsingeland där Helwiti är. Rudbeck Atl. 3: 237(1698). Hvem i Helsingland har sagt, att jag icke kunde vara Napoleon? Topelius Vint. I. 1: 262(1859, 1880). De s. k. liberala .. dem jag önskade åt Helsingland. SöndN 1862, nr 44, s. 4. ”Va in i Hälsingland är det han har på sig,” sade Karl Johan. Fröding ESkr. 2: 39(1891). Tror ni också på den historien ..? I Hälsingland, svarade gumman. Nordström Sönd. 90(1910).
