[af fr. altruisme; jfr eng. altruism; ss. motsats till égoisme bildadt af A. Comte utaf fr. autrui, andra, under anslutning till lat. alter, den andre, o. möjl. it. altrui]
filos.
1) af hänsyn till andra bestämd sinnes- o. viljeriktning. Flodström Spencer 204(1884). Känslor af den renaste altruism och patriotism ha kommit egoismens röst att förstummas. AB 1890, nr 46, s. 2. Den strid mellan egoism och altruism, hvars förekomst under nuvarande förhållanden det är alldeles omöjligt att förneka, är (enligt Spencer) icke väsentlig .., utan .. något som beror på utvecklingens ofullkomlighet. Ekedahl Egoism o. altruism 106 (1897). — jfr FAMILJE-, FÖRÄLDRA-, SAMHÄLLS-ALTRUISM.
2) vetenskaplig åskådning, enligt hvilken det sedliga handlandet företrädesvis karakteriseras däraf, att det afser andras väl. Flodström Spencer 238(1884). Kants stränga fordran på pliktuppfyllelse för pliktbudets egen skull sköt .. (den under det 18:de årh. i allm. härskande) altruismen något åt sidan. Åberg i NF 19: 200(1895).
