SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALUMINAT al1ɯmina4t l. 01—, n.; best. -et; pl. =, l. -er.
Etymologi
[jfr fr. o. eng. aluminate; bildadt af lat. alumen, alun]
kem. salt af lerjord o. baser. Berzelius Blåsr. 235 (1820). Cleve Handlex. (1883). — jfr BERYLLIUS-, MAGNESIUM-, NATRIUM-ALUMINAT m. fl.
Spoiler title