SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALVEOLAR al1veωla4r l. -å- l. -o-, l. 01—, adj. l. sbst. r.; ss. sbst. best. -en, pl. -er.
Etymologi
[af t. alveolar; jfr nylat. alveolaris, af lat. alveolus (se ALVEOL)]
I. (mindre br.) adj. till ALVEOL; jfr ALVEOLÄR. — särsk. språkv., motsv. ALVEOL 4. Rumpelt .. kallar de 4 slagen av l .. alveolart, cacuminalt, denti-palatalt och interdentalt l. V. E. Lidforss i Tidskr. f. philol. 1872—1873, s. 305.
II. (mindre br.) sbst. språkv. språkljud, som bildas med tungspetsen mot alveolerna (se ALVEOL 4). Stjernström Whitney 70 (1880). Uppsvenskt rt, rd o. s. v., som .. lämpligen kallas supradentaler .. eller alveolarer. J. A. Lundell i NF 8: 26 (1884).
Jfr MEDIO-, POST-, PRE-ALVEOLAR.
Ssgr [ofta med motsvarighet i t.] (mestadels motsv. ALVEOL 4): ALVEOLAR-FÅRA10— l. 0103~20. anat. den af de bredvid hvarandra ställda alveolerna bildade fåra i käkbenen, hvari tänderna sitta. Spår till en alveolar-fåra. Nilsson Fauna 3: 45 (1842, 1860). —
-HÅLA~20. anat. Ulmgren i NF 16: 1197 (1892). —
-KANT~2. anat. Ulmgren i NF 16: 1197 (1892). —
-LJUD~2. språkv. = ALVEOLAR II. V. E. Lidforss i Tidskr. f. philol. 1872—1873, s. 309. —
-MYNNING~20. anat. J. G. H. Kinberg i Tidskr. f. veterin. 1877, s. 134. —
-RAND~2. anat. = -KANT. J. G. H. Kinberg i Tidskr. f. veterin. 1877, s. 135. Öfre, .. undre alveolarranden. Retzius Fin. kran. 157 (1878). —
-RÄNNA~20. anat. = -FÅRA. Nilsson Fauna 1: 625 (1847).
Spoiler title
Spoiler content