[jfr d. anciennetet, t. anciennetät, af fr. ancienneté, af ancien, gammal, af senlat. antianus, föregående. af lat. ante, förut]
ålder ss. innehafvare af tjänst l. ss. medlem af institution, kår, ämbetsverk osv.; tjänsteålder, (antal) tjänsteår; åldersrum, åldersplats, åldersföreträde, åldersrätt. Ingen .. bör mista den anciennetet, rum och ställe, som han efter matriculen och gammal vana innehafver. 2 RARP 3: 490(1723; om adelsmäns platser å riddarhuset). Öfversten Wallenstierna sade, at han hade ancienniteten. Därs. 4: 371(1727). The .. räkna tour och anciennitet inom verken, ifrån then tid, the ther blifvit inskrefne. Upps. konsist. bet. 1769, s. 85.Tegnér 5: 489(1825). Erhålla sinsemellan lika värdighet efter anciennitet. De Geer Minnen 2: 67(1892). — i bild. Det rätta segrar väl slutligen, men det är förargligt. att det usla alltid har sin tur och anciennetet förut. Tegnér 5: 388(1824).
-RULLA ~20. hist. förteckning på officerare, ämbetsmän osv. med uppgift om tjänsteålder till efterrättelse vid befordringar o. d. Svea Rikes Krigsmagts Anciennitéts- och Rang-Rulla för År 1793 (boktitel; 1813: Ancienneté och Rang-Rulla; 1835—1873: Anciennetets- Tour- och Rang-Rulla); jfr RANG-RULLA.Dalin(1850).
