publicerad: 1898
AND an4d, sbst.2, r. l. f. (m. Wallenius Project (1682; jämte f.), Sahlstedt (1773), Möller (1790); f. Bib. (1541), Lind (1749), Weste (1807), Dalin (1850) m. fl.); best. -en; pl. (†, uppvisad bl. i ssgr) -er (Eurenius Atl. näs 29, 31 (c. 1724)) l. -ar (C. F. Ljungberg Därs. Föret. 10 (1751)).
Ordformer
Etymologi
[fsv. an, and, f., arbete i jorden om höst l. vår, i sht höstarbete, skörd; jfr sv. dial. ann, and, äfv. med den allmännare bet. bestämd tid för brådskande arbeten (jfr ssgn själand, tid för själskytte); jfr äfv. isl. ǫnn, f., med samma bet. som det fsv. ordet, men också med bet. ansträngande l. ifrigt arbete, ansträngning. ifver, nor. ann, onn, f. Nord. ann är uppkommet af en germ. form med klingande s mellan a o. n, hvilken form efter accentens olika läge kunde växla med asn-; jfr got. asans, f., bärgning, skörd, samt t. ernte, mht. ernde, en biform till mht. erne, fht. aran, arin osv. (med r uppkommet af klingande s); jfr mnt. aren, arne, erne; jfr äfv. got. asneis, lejd arbetare, daglönare, fht. asni, ags. esne, dräng. Se för öfr. Tamm, Kluge samt Noreen i Arkiv 6: 358 o. Froehde i Beitr. z. kunde d. indog. spr. 21: 323 följ.]
1) [jfr sv. dial. and, gödseland] i allm.: (angeläget l. brådskande) jordbruksarbete; bestämd tid för sådant arbete; bl. i ssgrna PLOG-, VÅR-AND. — jfr ANKOST.
2) (numera utom i ssgr bl. ngn gg i högre stil o. i bygdemålsfärgad framställning) särsk. med afs. på arbetet med grödans osv. inbärgning. — jfr BJUGG-, HVETE-, HÖ-, SÄDES-, VIN-AND samt (närmande sig 1) SKÖRD(E)-, SLÅTTER-AND.
a) inbärgning af säd, hö o. d.; skörd, slåtter. Messis(:) and, sädh. Var. rer. 41 (1538). När våren, anden eller fiskeleken best forhånden är, thå holles månge helge dagar. RA 1: 282 (1540); jfr b. Möller (1745). Almqvist (1842). Dalin (1850). — konkretare. Huru onda and och skörd the haffua om Sommaren, när the om hösten eller wårena .. såå sparliga och tunt. P. Erici 5: 217 b (1582). jfr: And, .. crops. Björkman (1889).
b) bärgningstid, skördetid. J första andenne när biugganden vppå gick. 2 Sam. 21: 9 (Bib. 1541). Then som församlar om sommaren han är klook, men then som j andenne soffuer han kommer på skam. Ordspr. 10: 5 (Därs.). Judit 2: 17 (Därs.). Jag kom .. hem. tå anden var förfluten, / Och åkrens ränta all i skiul och lador sluten. Kolmodin Qv.-sp. 1: 335 (1732). Weste (1807). Dalin (1850). — bildl. Tå är ehr rätta and at värcka godt vppå: / Tå lagen, at ehr skörd förnöjlig blifva må. Kolmodin Qv.-sp. 1: 505 (1732).
Anm. till 2. I proföfvers. af GT 1893—98 är and (liksom dess ssgr) ersatt med andra uttr., ss. skörd, skördetid.
-FRID, se d. o. —
-TID, se d. o. —
-TIMME. [fsv. antime; jfr sv. dial. anntimme] (†) tid, då (angeläget) jordbruksarbete brukar l. behöfver utföras. For helgedags bruth tage inga peninga för thet nogon ærbetar om helgedagar j andtimar. G. I:s reg. 4: 242 (1527). (Då allmogen efter gudstjänstens slut) brukar åker oc engh i andtijmar. Därs. 6: 306 (1529). särsk.: skördetid, bärgningstid. När Andtimen för hånden är, ath rog och korn skall föris i huss. Därs. 14: 4 (1542). jfr C. —
-TÄPPA, sbst.1, se d. o. —
-VERK. [fsv. anvärk] (†) Må man andwerk och wårwerk saaklöös om helgedagar giöra. Lagförsl. 414 (c. 1606). —
(2) -VÄDER3~20. [jfr sv. dial. andväder (Almqvist, Rietz)] (föga br.) väderlek under and l. bärgningstiden. Dalin (1850).
(1) -SYSSLA. Ehuruväl ey något arbete må giöras uppå Söndagar .., måge dock Andesyslor om vår, sommar och höst .. tagas i acht. Abrahamsson 441 (1726). —
-TIMME. (†) = AND-TIMME. Vthi andztima, bådhe om wåår och sommor, .. behöffuer menighe man icke så nögha achta Helgena. L. Petri Kyrkoord. 46 b (1571).
Spoiler title
Spoiler content