ARKITEKTONIK ar1kitäk1tωni4k l. ar1ɟi-, äfv. -tek-, äfv. -ton- l. -tån-, r. (f. Möller(1807), G. Dalin(1871)); best. -en.
Etymologi
[af t. architektonik, fr. architectonique, f., af gr. ἀρχιτεκτονικός, adj. (se följ.); jfr eng. architectonic(s)]
estet.
1) arkitektonisk konst l. apparat, byggnadskonst; jfr ARKITEKTUR 1. (Det grekiska skådespelet) var förenadt med musik och dans, äfvensom med plastik och architektonik. Palmblad Fornk. 2: 395(1845). NF(1876). — mer l. mindre bildl., särsk. om konsten att uppföra en vetenskaplig lärobyggnad l. ett system. Möller(1807). Man (har) kallat läran om methoden vetenskapens Architektonik (Byggnadskonst). Borelius Log. 62(1863, 1882). NF(1876).
2) (byggnads) arkitektoniska gestaltning l. konstnärliga struktur, byggnadssätt; jfr ARKITEKTUR 2. Dess (dvs. Kapitoliums) nuvarande architektonik ger .. ej något synnerligt intryck. Atterbom Minnen 513(1818). — mer l. mindre bildl. Skulpturen och arkitekturen .. leda målaren till en större styl, en mera rythmisk arkitektonik i kompositionen. Estlander Konsth. 338(1867); jfr 1. Så gestaltas och modifieras vextens allmänna architectonik .. efter de olika yttre förhållanden, för hvilka vexten är danad att lefva. Agardh Linnés lära om art. 127(1885). Lembyggnaderna (hos de organiska varelserna under de olika geolog. tidehvarfven) resa sig i en mer och mer afvägd arkitektonik, som påtvingar mig tron, att den rastlösa formdaningen i naturen syftar till skönhet. Rydberg Varia 142(1893). Den stränga arkitektoniken i Bachs tonbilder. VL 1901, nr 11, s. 3.
