publicerad: 1903
ATLET atle4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. athlet, eng. athlete, fr. athlète, lat. athleta, af gr. ἀϑλητής, till ἀϑλεῖν, kämpa, täfla, brottas, af ἄεϑλος (ᾶϑλ-), (täflings)kamp, o. ἄεϑλον (ᾶϑλ-), segerpris]
1)
a) hos de gamla grekerna o. romarna: person som deltog i täflingarna vid de offentliga spelen, i sht (yrkesmässig) gymnastisk täflingskämpe. SP 1779, s. 840. Månge af dem, som häruti (dvs. i gymnastiken) hade erhållit en fullständigare undervisning, gjorde dessa öfningar till sin hufvudsysselsättning; och desse kallades Atleter. Norrmann Eschenburg 2: 141 (1818). Palmblad Fornk. 2: 206 (1844). A. Raphael i Ekon. samh. 2: 271 (1897). — bildl. (Sofisterna) dessa vettenskapens athleter. Palmblad Fornk. 1: 342 (1844). Jag (vinet) oljan är, som ger i kampens stunder / Åt mannen, lifvets svigtande athlet, / Föryngrad segerkraft och spänstighet. Snoilsky 1: 106 (1874).
b) i fråga om moderna förh.: i vissa fysiska styrkeprof (brottning, lyftande af tunga vikter m. m.) speciellt tränad person, i sht sådan som uppträder inför offentligheten. Han är en dugtig atlet .. den styfvaste atleten i stan. Tidn. f. idr. 1897, s. 136. — jfr YRKES-ATLET.
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] person som utmärker sig gm i hög grad muskulös o. kraftig (kämpalik, herkulisk) kroppsbyggnad (o. därför gör intryck af att ega mer än vanlig styrka). Ling var i sin ungdom en athlet i styrka och vighet. B. v. Beskow hos Ling S. arb. 1: XXXIX (1859). Blodfulla atleter, med muskler som spända trossar. Lundegård Prom. 2: 15 (1893). — bildl. De sekelgamla pilarna äro riktiga atleter. Strindberg Tr. o. otr. 4: 170 (1897).
-FÖRESTÄLLNING~0020, äfv. ~2010. De .. fredliga grekiska atletföreställningarna ville i Rom (icke) rätt slå an (under kejsartiden). Schück Världslitt. 1: 582 (1900). —
-PRESTATION~002. —
-TERM~2. —
-YRKE(T)~20. Galenos .. förklarade athletyrket för en usel konst, som insvepte sig i en prunkande täckmantel. Palmblad Fornk. 1: 177 (1843). —
-ÖFNING~20.
Spoiler title
Spoiler content