AFLIGHET a3vlig~he2t (a`flighet Weste), r. l. f.; best. -en.
egenskapen att vara aflig. — särsk.
1) (föga br.) fruktbarhet, bördighet. Åkerns aflighet befordras genom gödning. Kindblad (1867).
2) (föga br.) afvelsamhet, fruktsamhet. Afligheten är ganska olika. De stora djuren få mindre antal ungar, än de små. T. Bergman Jordkl. 418 (1766). Aflighet, .. die Fruchtbarkeit durch Fortpflanzung. Möller Anhang (1790). Aflighet, .. Fécondité. Weste (1807); jfr 1.
