SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFLIG a3vlig2 (a`flig, .. l(äs) āvlig. Weste), adj. -are.
Etymologi
[sannol. bildadt af AFVEL, fsv. afl; i bet. 3 trol. påverkadt af AFLA; jfr sv. dial. o. nor. avlig, fnor. aflugr, isl. ǫflugr]
1) [jfr sv. dial. avlig säd] (numera knappast br.) om säd l. gröda: som växer upp frodigt l. gifver riklig afkastning; kraftig, frodig, yppig. Impesco .. affbeta then sädh som förmyckit afflig är. Lex. Linc. (1640). (Guds) ord .. fester sig, och bor vti mitt hierta, såsom en aflig säd. Swedberg Sabb. helg. 184 (1734). Aflig, .. ergiebig (von Saaten). Dähnert (1784).
2) (föga br.) om mark: fruktbar, bördig. Fet och aflig jord. Broocman Hush. 4: 32 (1736). Hela den afliga marken, / .. in til ån, samt ymnoga betet. Palmfelt Ecl. 36 (1740). Heinrich (1814). Kindblad (1867).
3) (föga br.) om djur: afvelsam, fruktsam, som förökar sig ymnigt. Aflig, prolifick. Serenius (1741); jfr 2. Fiskarna äro ibland de aldra afligaste djur. T. Bergman Jordkl. 419 (1766). Aflig .. Fécond, qui pullule beaucoup. Weste (1807); jfr 2. Aflig .. (föga brukl.) Se Afvelsam. Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content