publicerad: 1924
BÄLT bäl4t, n. (i bet. I 1, 2, Columbus Ordesk. 7 (1678), Lind (1749), Tegnér (WB) 2: 78 (1812)) l. r. l. m. (i bet. I 3 o. förr äfv. i bet. I 2, RARP 6: 339 (1658), Sahlstedt (1773)); best. -et l. (ss r. l. m.) -en; pl. = l. (numera nästan bl. i bet. II) -er.
Etymologi
[jfr ä. d. Bælt, mnt., ä. holl. Belt, i samtliga språk om farleden från Skagen (genom Stora Bält) söderut till tyska kusten, af Adam af Bremen (1070-t.) uppfattadt ss. identiskt med BÄLTE, lat. balteus, o. af honom latiniseradt till mare balticum, som hos senare geografer fått bet. Östersjön, hvilket namn i äldre tid äfven innefattade Kattegatt upp till Skagen; jfr fd. (1329) Bælte sund, Stora Bält, mht. Belte-mer, hafvet utanför den mecklenburgska kusten; af ovisst ursprung; jfr BALTISK]
I. ss. egennamn.
1) (†) namn på sundet mellan Själland o. Fyn, Stora Bält. GR 1: 84 (1523). AOxenstierna Bref 4: 366 (1647). Alla människior tvifla på, att (holländaren) ger sig hitåt (dvs. förbi Helsingör) utan snarare åt Bältet till att kanske sätta öfver något af det brandebårgiske folket, som ligger i Hålsteen. Ekeblad Bref 2: 87 (1658). Stiernman Com. 3: 18 (1661). — särsk. i pl., om hvart o. ett af de mindre sund hvari Stora Bält söderut förgrenar sig. Belten, plur. emellan Fynen och Seland. Lind (1749).
2) i namn på vissa danska hafssund, belägna mellan Själland o. Jylland. Stora Bält, Lilla Bält, Langelands Bält (den södra fortsättningen af Stora Bält, mellan Langeland o. Lolland); numera bl. i sg. utan slutartikel. K. M:tt .. (passerade) dhen 30 Januarij dhen lille Belten widh Branssöö. RARP 6: 339 (1658). Passagen öfwer Stora Belten. Därs. 340. Konung Carl Gustav gick öfwer alla 3 Bälten med hela Armeen. Rudbeck Atl. 3: 649 (1698).
Anm. 1:o Uttr. tåget öfver Bält fattas åtminstone numera ss. elliptiskt för tåget öfver Stora o. Lilla Bält; möjl. har dock urspr. därmed endast tåget öfver Stora Bält afsetts; jfr: Carl Gustafs tåg .. öfver det tilfrusna Belt in på Dannemark 1658. 1 VittAH 1: 35 (1755). Herr Etats-Rådet Luxdorphs Poëme om K. Carl Gustafs segrande Tåg öfver Belt. Därs. 71. 2:o För en bet. Öresund som man i vissa fall velat antaga (se BRisberg i SoS 1908, s. 1 ff.) finnas inga säkra bevis.
3) [ytterst efter lat. mare balticum; jfr motsv. anv. i ä. t. (poet.)] (†) namn på Östersjön (äfv. i detta ords vidsträcktare bet., innefattande äfv. Kattegat; se språkprofvet från 1685). Öfver Bält och Ocean / En Admiral fast prächtig. Wivallius Dikt. 77 (1631; om Wallenstein). Södermanneland (är) beläget emellan Vpland och Hafwet Bält, så at thet vthi östern sträcker sigh in vthi Stockholm, och til be:te Haff eller ÖsterSiön. Fuhrman Alm. 1677, s. 7. Först wil iag Öster-Siön och Belt igenom fara, / Som moot thet stoora Haaf it Träske tykkes wara. / .. Från Schaven går han ut och Öresund besöker. Spegel GV 92 (1685; efter motsv. ställe i Arrebo Hexaemeron). (I Sthm) blandas Belthens våg med Mälar'ns friska ström. Nordenflycht QT 1748—50, s. 79. Et år och ännu et: / Och Bälten skall med blygd et vidsträckt Dårhus famna. Kellgren 2: 81 (1787). BEMalmström 6: 195 (1843). — särsk. (enst.) i pl. med sg. bet. Tegnér (WB) 2: 78 (1812).
II. (föga br.) med öfvergång från egennamn till appellativum: hafssund; bl. i uttr. sund och bälter l. bälter och sund. Här i yttersta norden (dvs. Katarinahamnen på halfön Kola) kan den ryska flottan, som eljest måste arbeta sig fram genom sund och bälter, röra sig alldeles fritt. SD 1899, nr 143, s. 1. JThyrén i SDS 1908, nr 148, s. 4.
Afledn.: BÄLTISK l. BÄLTSK, adj. (-tisk 1733—1792. -tsk 1694—1709) (†) till I 3; jfr BALTISK. Törnö-Stad, ther Beltska Tethys Famn / Har Nordvärts fäst sitt Mål och sidsta Segel-Hamn. Lagerlöf Vitt. 30 (1694). Dalin Arg. 1: 56 (1733, 1754). särsk.
Spoiler title
Spoiler content