[efter t. baptismus; jfr fr. baptisme samt eng. baptism, dop, mlat. baptismus, af gr. βαπτισμός, neddoppning, dop]
baptisternas lära l. sekt. Baptismens förnämsta kännetecken, barndopets förnekande. Anjou Bapt. 97(1854). För baptismen i Sverige är Stockholm medelpunkten. Cornelius Sv. kyrk. hist. 2: 250(1887).
