publicerad: 1900
BASILISK bas1ilis4k (basili´sk Weste), i bet. 1, 2, 4 m. l. r., i bet. 3 m.||ig., i bet. 5 r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(basiliskes (i ssg) Jes. 11: 8, 59: 5 (Bib. 1541); basiliske (i ssg) Tiburtius Själ. nöje 10 (c. 1705). baselisk D:r Simon 12 (1627), Rel. cur. 72 (1682). basalisck Visb. 163 (c. 1620). baslisc Arosell Epigr. 33 (1680; i vers))
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. basilisk, fr. basilic, af lat. basiliscus, gr. βασιλίσκος, ett slags ödla l. orm, dimin. af βασιλεύς, konung (jfr BASILIKA, sbst.1), enl. Plinius så kallad på grund af en diademlik fläck på hufvudet]
1) [efter mönstret af den gr., lat. o. t. bibelöfv. användt att återgifva det hebr. çéf‛a, çi‛f onī] i bibeln förek. benämning på ett giftigt ormsläkte, möjl. Daboia zanthina; jfr anm. nedan. Iagh (säger Herren) skal senda Ormar och Basilisker ibland idher. Jer. 8: 17 (Bib. 1541). jfr Ödmann Str. saml. 6: 60 (1794), Nyström Bibl. ordb. (1868). — Anm. I uppfattningen af de bibelställen där ordet förekommer hafva af gammalt inblandat sig drag hämtade från 2.
2) ett slags fabelaktigt djur, som ansågs hafva skapnad af en tupp med drakvingar o. draksvans o. som troddes döda gm sin blick o. giftiga andedräkt samt gm sitt hväsande skrämma allt lefvande bort ur sin närhet. Var. rer. 54 (1538). En .. Basilisk, om huilken man scriffuer, at thet är itt sådant gruffueligit förgifftigt diwr, at icke allenast gräset, ther thet ligger, förtorkas, vthan ock foglanar som flygha öffuer honom, warda förgiffne, och hwadh han seer vppå, moste döö. P. Erici 1: 21 b (1582). En falsk tungha, / hun licknas vedh en basalisck. Visb. 163 (c. 1620). En Tupp då han upsluker ett ormeägg, skall kasta ifrån sigh (dvs. värpa) en Baselisk. Rel. cur. 72 (1682). Leijonet är Kung för Diur som man ej späker (dvs. tämjer), / Och Basilisken för alt thet på Marken kräker (dvs. krälar). Spegel Guds verk 201 (1685). Jag måste fly honom som en Basilisk. Missförståndet 68 (1740). Stum, förstenad, liksom vid en anblick / Af basilisken, af Medusas hufvud. Stagnelius 1: 208 (1822). ”Jag tror du blir näsvis”, anmärkte min patron, med blicken af en basilisk. Blanche Bild. 3: 65 (1864); jfr 3. När tuppen är tolf år gammal, värper han ett ägg; kommer det i brunnen, blir der en basilisk, som skall vara mycket farlig. Wigström Folkdiktn. 2: 168 (1881); jfr Bliberg Acerra philol. 203 (1737). Basilisken och draken .. äro rent romaniska motiv, som här (dvs. i den skånska textiltillverkningen) oförändradt återtagit sig under århundraden. Karlin Sk. textil konstsl. 24 (1886). Basilisken blef (under medeltiden) t. o. m. en af djäfvulens inkarnationer. Geete Ordkl. 190 (1888). — jfr DRAK-, ORM-, TUPP-BASILISK.
3) bildl.: person med elak uppsyn, elak l. arglistig människa; oftast användt ss. öknamn l. okvädinsord. Jagh säger tigh hustru thet förwist, / tu kallas D. Simon och en baselisk. D:r Simon 12 (1627). Krögarn, den basilisken, / Summerar taflan full i dag. Bellman 3: 278 (1790). Skaffa mig bara hit min fästmö — den otacksamma! den trolösa! det marmorhjertat! den basilisken! Remmer Fanchon 70 (1820). Karl (IX) kallade honom (dvs. Hogenskild Bielke) ständigt den gamle basilisken. Fryxell Ber. 4: 369 (1830).
4) zool. (individ af) en viss grupp bland leguanödlorna, särsk. Basiliscus mitratus Laur., hjälmbasilisk. Conv.-lex. (1821). Basiliscus amboinensis. Basilisk. Omkring 3 fot lång; fjällig, med en skinkamm långsåt ryggen och svansen, och ett slags skinkapuchon vid nacken; färgen är blåaktig. Scheutz Naturh. 129 (1843). Brehm 3: 72 (1887). — jfr HJÄLM-BASILISK.
5) ett slags belägringskanon som förekom under 1400- o. 1500-talen. Grundell Artill. 53 (1705). Man gaf dem (dvs. ”byssorna”) allehanda underliga och stygga namn; såsom Basilisk, Slang och Skerpentin. J. Röding i 1 VittAH 1: 169 (1755; de båda sista benämningarna betyda eg. orm). W. G. Billmanson i NF (1876).
Ssgr: A: (2) BASILISK-BLICK103~2. Basiliskblickar hafva .. blifvit ett ordspråk. Han (dvs. basilisken) troddes icke kunna dödas annorlunda, än om man höll en spegel för honom. Hans egen giftiga blick måste döda honom. Conv.-lex. 1: 104 (1821). Lundqvist Corn. Nep. 18 (1875). Geete Ordklyf. 189 (1888). —
B (†): (2) BASILISKE-ÖGA. jfr A. Tiburtius Själ. nöje 10 (c. 1705).
C (†): (1) BASILISKES-KULA. Itt affwandt barn skal stinga sina hand vthi ena Basiliskes kulo. Jes. 11: 8 (Bib. 1541). Anm. Möjl. föreligga här två skilda ord. —
Spoiler title
Spoiler content