BASSONG basoŋ4 (basso´ng Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. basson, eng. bassoon, fr. basson, af it. bassone, medelst det en förstoring angifvande suffixet -one (jfr BALKONG) bildadt af basso (se BAS, sbst.2)]
1) (†) fagott. Klaveret, lutan, flöjten böra lyda dem (dvs. de sköna). Bassongen, trumman och trumpeten äro för det starkare mankönet. J. Wallenberg 230 (1771). Faggot som ock under namn, Dulcian, eller Basson, är bekant, blåses .. til Bas vid andra Instrumenter. Hülphers Mus. 87 (1773). Mutter! jag kommer med lyktan upptänd, / Med mitt glas, med mitt valdthorn och bassongen spänd. Bellman 5: 220 (c. 1780). Sofven I, Skalder? Fram med basongen! Sehlstedt 2: 192 (1857, 1862). För rytteriet bestods .. trumpeter med banderoller men för lifdragonerne hautbois (oboe) och basson (fagott), valdthorn och trummor af vanligt slag. Spak Fanor 23 (1890; efter handl. fr. 1756).
2) viss stämma i orgel. Fagott (Basson) .. har fyllig, men ej så stark ton som Trompet. Lagergren Orgelsk. 1: 5 (1894).
