publicerad: 1900
BAS ba4s, sbst.2, om sak (1, 4—6, 8, 9) l. koll. (3) r. l. m., om person (2, 7) m. (f. Almqvist (1842; i alla bet.)); best. -en; pl. -ar (Publ. handl. 11: 43 (1777; i bet. 4), Weste (1807), Almqvist (1842), Wennerberg 2: 74 (1848, 1882; i bet. 2), Dalin (1850; i bet. 1, 2, 4, 6, 7) osv.), numera sällan -er ba3ser2 l. 40 (Taxa öfv. sjötullen 17 April 1799, s. 61 (i bet. 4), Nicander Hesp. 57 (1835; i bet. 1), SFS 1835, nr 49, s. 41 (i bet. 4), Dalin (1850; i bet. 5, 8), FFS 1861, nr 27, s. 20, 21 (i bet. 6, i ssgr) m. fl.).
Ordformer
(bass Lex. Linc. (1640, under gravis), Taxa öfv. sjötullen 17 April 1799, s. 61 (i pl.), Envallsson Mus. lex. 26 (1802), DA 1825, nr 132, s. 4 (i ssg). Anm. Den vulgärlat. formen bassus förekommer hos Balck Cat. M 6 a (1596; se under ALT))
Etymologi
[jfr d. bas, t. o. eng. bass, fr. basse, af it. basso, af vulgärlat. bassus, låg; jfr BAISSE, BASIST, BASSETT, BASSONG. Ordet har ofta blifvit oriktigt sammanställdt med föreg., t. ex. A. Mankell Mus. hist. 1: 227 (1864); jfr äfv.: Den förste thonen hvarutur en Musicant begynner sin Music är Basen. Lagerström Bunyan 2: 140 (1727)]
tonk. eg.: lägsta tonen l. stämman.
1) djup mansröst hvars tonomfång sträcker sig ungefär från grofva f till ettstrukna d o. sålunda lämpar sig för understa stämman i s. k. blandad kör l. för ngn af de understa stämmorna i flerstämmig manssång osv.; basstämma, basröst. Duett för bas och baryton. Han har en vacker, en präktig bas. Han har en djup första, men knappast någon andra bas. Lex. Linc. (1640, under gravis). J. G. Oxenstierna 2: 225 (1775). Serafiska sopraner och Cherubers / Allsmäktigt dånande och djupa baser. Nicander Hesp. 57 (1835). Männernas bas är mildrad af qvinnornas klara röst. Agardh Teol. skr. 1: 68 (1842, 1855). Husets tre döttrar hade utmärkt vackra röster och gubben en förträfflig bas, och så utfördes de herrligaste sångqvartetter. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 32 (1867). Jag talade med en dundrande bas, två oktaver under min naturliga ton. Nyblom M. Twain 1: 166 (1873). (Af mansröstens) underarter (motsvarar) .. basen till omfånget nästan fullkomligt .. alten. Wegelius Musikl. 2: 197 (1889). Tänk! när min gubbe, så grof i basen, / Ur skafferiet mig ropar fram. Nordlund Bitar 61 (1894). — mer l. mindre bildl. Men då är i ett hus en Ängla-Chor at höra, / När Bas och dess Discant med liufhet följas åt. Rydelius Vitt. 110 (1716). Syrsorna sjöngo diskant till vattenfallets grofva bas. Bremer Nina 498 (1835). — jfr ANDRA-, BRUM-, BRÄNNVINS-, FÖRSTA-, NATUR-, RULL-BAS m. fl.
2) person med basstämma, bassångare, basist. Det öfriga af detta Componerade stycket blef af Alten och Basen hwar om annan sunget. Rel. öfv. C. XI:s begrafn. 1697, s. B 2 b. Tvänne basar sjunga, allt hvad struparne förmå. Wennerberg 2: 74 (1848, 1882). Det fattas en bas. Nyblom V. dikt. 84 (1860, 1876). Tenorer och basar hade sin tillvaro längre bort å läktare. Norman Mus. upps. 21 (1880). — jfr ANDRA-, BRÄNNVINS-, FÖRSTA-, HURRA-BAS m. fl.
3) (hvard.) i fråga om sångkör, koll.: bassångarnas (i sht andrebasarnas) afdelning l. grupp. ”Allmänna Sången” gick marsch omkring torget; jag gick i basen, bredvid mig gick du. Wennerberg 2: 1 (1848, 1882).
4) bassträng (i sht på fiol). Basar, Cantiller eller öfverspundne Strängar. Publ. handl. 11: 43 (1777). Runeberg 1: 117 (1832; se under ALT 4). Bas .. 4:de strängen på violinen. Höijer Mus.-lex. (1864). Och spelemannen spelade på både qvint och bas. Sander Dikt. 172 (1870). — jfr SILFVER-BAS m. fl.
5) del af instrument, i sht piano, å hvilken basstämma (vanl.) utföres; motsatt DISKANT. Här går högra handen ned i basen. Almqvist (1842). Man hörde .. ett doft mullrande nere i basen. Heidenstam End. 28 (1889).
6) instrument afsedt för utförande af basparti; i sht om violoncell o. kontrabas (i orkester). Efter oboesolot falla basarna in. Knäpp nu på basen och stryk violin. Bellman 3: 29 (1790). Almqvist (1842). — jfr C-, F-, TENOR-BAS m. fl.
7) (hvard., mindre br.) musiker som utför basparti; i sht: person som spelar l. trakterar basfiol. Blåsarne sutto mera åt sidan, .. violoncellerna i midten och basarna vid fondväggen. SD 1900, nr 183, s. 6. jfr Dalin (1850).
8) (i sht hvard.) för basröst l. basfiol o. d. afsedt parti (af sång- l. musikstycke); basstämma. Sjunga bas (regelbundet sjunga basstämman, dvs. hafva basröst); jfr 1. Han sjunger lika gärna första som andra bas. Hvem kan sjunga basen? Brumma, gnola, skråla basen. Spela basen i ett stycke för fyra händer. Eric .. fann Gubbarne vid glasen; / De söngo ock ibland och knekten tralla basen. Livin Kyrk. 73 (1781). Nyckelharpan surrar, / Polskan går vid oafbruten bas. Lenngren 10 (1796). Under det att andra stämman varierar texten och melodien, rullar basen fram sin egen slingrande bana. Lundin G. Sthm 445 (1881). Basen spelte han (dvs. Vogler) merendels annorlunda än den stod skrifven. Lindgren Sv. hofkapellm. 42 (1882). jfr: I dagligt språkbruk plägar man kalla tonföljdens lägre hälft, nemligen kontra, stora och lilla (stundom ock en del af ettstrukna) oktaven: Bas. Bauck Musikl. 1: 7 (1864). jfr ANDRA-, FUNDAMENTAL-, FÖRSTA-, GRUND-BAS m. fl. — särsk.
b) [jfr nylat. bassus generalis, it. basso generale] (numera föga br.) i uttr. allmän bas, basstämma hvars ackorder angifvas gm enkla noter (jfr f) med siffror öfver l. under, generalbas; jfr c. Allmän bas kallades ursprungligen en stämma, som var sammansatt af de lägsta tonerna i en körkomposition. Wegelius Mus. hist. 109 (1891). — i utvidgad anv.: harmonilära. Drake Gollmick Terminol. 47 (1842). — jfr GENERAL-BAS.
c) [jfr t. bezifferter bass, fr. basse chiffrée] (numera föga br.) i uttr. besiffrad (fordom äfv. siffrerad) bas = b. Ziffrerad Bas. Regnér Fr.-sv. ordb. (1780, under basse). Besiffrad Bass. Är sjelfva fundamentalbassen, med ackorderne skrefne uti siffror ofvanföre. Envallsson Mus. lex. (1802). Drake Gollmick Terminol. 47 (1842). — jfr SIFFER-BAS.
d) [jfr fr. basse figurée] i uttr. figurerad bas. Figurerad Bass, hvars toner väl innehålla ackordet, men äro delade i flere andre toner af mindre valör. Envallsson Mus. lex. 103 (1802). G. Dalin 87 (1871).
e) oeg. o. bildl. I skogen sjöng kleran, göken, .. men Picus (dvs. hackspetten) knarrade basen uti de stora torra trän. Linné Ungd. 2: 11 (1732). Lof, ähra, pris och tack the höga toner dehla, / Men amen skär uti och täncker basen spela. Hjortzberg Vitt. 316 (c. 1740). Jern och stål och krut och bly, / Derom fick hans trupp sig bry, / Den höll primen, han höll basen, / Gubbens vapen var karbasen. Runeberg 2: 69 (1848); jfr a. Syrsan gnider sin fiol i gräset, / Kornknarrn håller basen ner på näset. Tigerschiöld Dikt. 1: 43 (1888); jfr a.
9) om det undre notsystemet i musikalier med dubbelt notplan. Här gå noterna för högra handen ned i basen. Höijer Mus.-lex. (1864).
Ssgr [ofta med motsvarigheter i d. l. t.] (i allm. närmast till 8): BAS-ACKOMPANJEMANG3~00002. äfv. oeg. Under samtliga passagerarnes eder, till hvilka Herr B. satte basaccompagnement. Atterbom Minnen 18 (1817). —
-BASUN~02. Möller (1745, under serpent). Basbasun .. (med brukbart omfång af ungefär) C—f1. A. Lindgren i NF 2: 48 (1876). —
(4) -BJÄLKE~20. å stränginstrument: i instrumentets längdriktning, under däcket löpande ribba som tjänar däcket till stöd på den sida där basen har sin plats. Riechers Fiolen 2 (1895). —
(jfr 6) -FIOL~02. O. Rudbeck d. ä. (1685) hos Wieselgren DelaGard. arch. 7: 229. Stemmer edra fioliner, / Bassfiol och dulcian. Rosenfeldt Vitt. 215 (1688). De sträfva basfiolers dån. J. G. Oxenstierna 2: 224 (1775). Den stora basfiolen brummar ännu i mina öron. Altén Det unga paret 1 (1796). De Geer Minnen 1: 1 (1892). bildl. Så kan en lustig Broms på Bas-Violen snårra. Runius Dud. 2: 2 (c. 1703). särsk. i uttr. (som) en hund på en basfiol; se HUND. —
(jfr 6) -FLÖJT ~2. (fordom) flöjt stående en kvint lägre än bassettflöjten. O. Rudbeck d. ä. (1685) hos Wieselgren DelaGard. arch. 7: 230. Ödmann Hågk. 85 (1801). A. Lindgren i NF 4: 1516 (1881). —
-FÖRING~20, vid komponerande. En god basföring är ett af de säkraste kännetecknen på en grundlig harmoniker. A. Lindgren i NF 2: 26 (1876). —
(jfr 6) -GIGA~20. (fordom) (Kontrabasens) föregångare voro den 5-strängade basgigan och den 6-strängade ”violone”. A. Lindgren i NF 8: 1272 (1884). —
(jfr 6) -KLARINETT~002. Bauck Musikl. 2: 192 (1871). Basklarinetten har två stämningar: B och A. Wegelius Musikl. 2: 178 (1889). —
-KLAV~2. klav som förlägger ostrukna f till fjärde linjen; f-klav. Vogler Clav.-sch. 7 (1798). Bas-claven begagnas till betecknande af pianots, violoncellens och fagottens lägre toner. Höijer Mus.-lex. (1864). Wegelius Musikl. 1: 8 (1888). —
-KÖR~2. ”Jätten”, som ibland sjungits i Uppsala af unison baskör. C. R. Nyblom i Ord o. bild 1900, s. 11. —
-LJUD~2. Två .. ånghvisslor, .. den ena med diskantljud och den andra med basljud. SFS 1880, nr 11, s. 11. —
(jfr 6) -LUTA~20. (fordom) teorb. Lind (1749, under theorbe). Envallsson Mus. lex. 324 (1802, under theorba). Ackompanjemanget skulle utföras på theorb (chitarrone, basluta) eller något annat stränginstrument. Wegelius Mus. hist. 139 (1892). —
-LÄGE~20. I basläget är strängens stålkropp .. öfverspunnen .. med fin metalltråd. Uppf. b. 2: 508 (1873). —
(jfr 9) -NOT~2. Miklin Marpurg Gen.-basen § 14 (1782). Denna treklangs första omvändning betecknas vanligen endast med siffran 6 under eller öfver basnoten. Fröberg Harm.-lära 1: 89 (1878). —
-PARTI~02. = BAS 8. Envallsson Mus. lex. 26 (1802). Djupa baspartier gå .. ända till D. A. Lindgren i NF 2: 39 (1876). Grått i grått alltigenom är detta basparti (dvs. Wotans i Wagners ”Die Walküre”). Norman Mus. upps. 103 (1883). —
-PIPA~20.
1) (†) om vissa basinstrument, ss. basun, fagott. Möller (1745, under basson). Bass-Pfeiffe .. en dulcian eller basson, baspipa til håboj, basse de hautbois. Lind (1749). Almqvist (1842; angifvet ss. tillhörande det lägre spr.).
2) i orgelverk: pipa som gifver baston. Almqvist (1842). Af besparingsskäl ”lånar” någon gång en stämma baspipor från en annan. Lagergren Orgelsk. 1: 3 (1894). —
-RÖST~2. = BAS 1. Han har en god, fyllig, kraftig basröst. SP 1780, s. 318. Med sin djupa, klangfulla basröst. Nicander Minnen 1: 289 (1831). Bas-röstens klang är, i synnerhet på djupet, kärnfull och fast, allvarlig och värdig; men hon egnar sig förträffligt äfven för komiska effekter. A. Lindgren i NF 2: 39 (1876). Karl XV (hade) en stark basröst, som tydligt hördes öfver hela rikssalen. De Geer Minnen 1: 192 (1892). Man (har) ofta basröst ”dagen efter” ett akademiskt möte och andra dylika tillställningar liksom vid förkylning, detta emedan sådana förhållanden gärna leda till svullnad, alltså förtjockning af röstbanden. A. Noreen i Nord. tidskr. 1896, s. 383. —
-SLUT~2. basens fortskridande från dominanten till tonikan i ett fullkomligt slutfall. Höijer Mus.-lex. (1864). A. Lindgren i NF (1876). —
-SOLO~20. En serenad med ett härligt bassolo. Strandberg 1: 287 (1874). A. Jensen i GHT 1896, nr 128 B, s. 1. —
-STÄMMA~20.
1) = BAS 1. Lind (1738, under bass). (Wallins) afskedspredikan .. hörde jag. Redan då grep mig den rena djupa basstämman, som hade så .. sköna ord att frambringa. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 53 (1865).
2) = BAS 8. Lind (1749, under bass). Euterpe 1: 9 (1823). jfr: Fagott .. brukas äfven såsom basstämma till Oboë och Vox Humana. Lagergren Orgelsk. 1: 5 (1894). —
(jfr 2) -SÅNGARE~200. Deleen Meid. 271 (1825). Anställd vid vår scen i egenskap af förste bassångare på stat. Sturzen-Becker S. arb. 1: 194 (1861). jfr Almqvist (1842). —
-TON~2. En befälhafvare .. behöfver en sträng uppsyn och en dundrande baston, för att hålla tilltagsne matroser i tygeln. J. Wallenberg 268 (1771). Hon hörde blott sångaren, hvars djupa bastoner besvarades af skogen. Palmblad Nov. 4: 46 (1851). Men svängningarna (hos en vibrerande stång) blifva hastigare; då de uppgå till 32 i sekunden, träffar en djup baston mitt öra. Uppf. b. 2: 245 (1873). —
(jfr 6) -TRUMMA~20, sbst.1 DA 1825, nr 132, s. 4. Bastrumman (är) mäktig af ståtliga och musikaliska verkningar, när hon .. användes i rättan tid. Bauck Musikl. 2: 272 (1871). —
(jfr 6) -TRUMPET~02. Wagner (uppfann) enkom för sin tetralogi .. nya instrument såsom kontrabasun, kontratuba och bastrumpet (den sist nämda påstås i Gevaerts instrumentationslära vara en akustisk omöjlighet). AB(L) 1895, nr 262, s. 3. (Vid signalering under mist brukas) väldiga bastrumpeter, ”mistsirener”, med tillhörande mekaniska blåsapparater. Tekn. tidskr. 1897, A. A. s. 289. —
(jfr 6) -TUBA~20. Mankell Blickar i mus. helg. 168 (1849). Bas-Saxhornet eller Bastuban (äfven Eufonium, baryton eller tenorbas); står i B1. Wegelius Musikl. 2: 183 (1889). Den moderna tuban, bas-tuban, konstruerad 1835 af Moritz och Wieprecht, är försedd med vid mensur och fyra ventiler samt är det djupaste af alla bleckblåsinstrument. A. Lindgren i NF 16: 886 (1892). —
Spoiler title
Spoiler content