BEAKTA beak4ta, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr ssgn o. följ.
Etymologi
[efter t. beachten; se BE- o. AKTA]
(i sht i skriftspr.) gifva akt på, observera, rikta uppmärksamheten på, uppmärksamma, fästa afseende l. vikt vid, taga hänsyn till, påakta. Thomander Skr. 2: 57 (1831). Detta märkvärdiga drag hos Philo synes icke hafva varit tillräckligen beaktadt. Agardh Teol. skr. 1: 23 (1842, 1855). Jag har .. förtroende till qvinnan och .. beaktar hennes rätt. C. Hasselrot i 1 kam. prot. 1873, 1: 484. Fersens berättelse och Sheridans .. förtjena att beaktas. Odhner G. III 1: 134 (1885). Vidstående fabriksmärke .. torde noga beaktas. AB 1890, nr 17, s. 4. Ju mera vi, i det vi tänka, fördjupa oss i saken, desto mindre beakta vi samtidigt sjelfva vårt eget tänkande. Rein Psyk. II. 1: 516 (1891). Han stirrade .. på Birgit utan att beakta något annat. Rydberg Vap. 39 (1891). En i begynnelsen föga beaktad publicist. K. Warburg i GHT 1895, nr 221 A, s. 2. — jfr OBEAKTAD.
