publicerad: 1901
BE- be-, i vissa fall be3- l. stundom be1-, prefix.
Anm. I enkla ssgr o. i afledningar af dyl. blir prefixet obetonadt, t. ex. BESKYDD, BESKYDDA, BESKYDDARE. Senare ssgsledens starkast betonade stafvelse har i regeln accentueringen 4, äfv. om det enkla ordet har 32 (302 osv.); dock bibehålles vid ssg det enkla ordets betoning 32 (302 osv.) i större delen af östra Sveal. Sbst. på -INNA, t. ex. BESKYDDARINNA, få i Götal. o. Sveal. nästan alltid —32.
I ånyo sammansatta ord är betoningen 03~2 (030~ osv.) den vanliga, men 04~1 (040~ osv.) är ej sällsynt, se t. ex. BEAKTANSVÄRD, BEBÅDELSEDAG, BEFALLNINGSMAN.
Vid ssg med förut sammansatta ord får prefixet vanl. hufvudtonen, olika ofta hos olika ord, se t. ex. BEAFSIKTIGA, BEFULLMÄKTIGA, BELEDSAGA. Till dessa har med afs. på betoningen BEARBETA, stundom äfv. BEREDVILLIG, anslutit sig.
Ordformer
(bi- G. I:s reg. 1: 322 (1524: biholla), 4: 123 (1527: bittalningh), Förordn. 26 Febr. 1686, mom. 5 (bibrukat), 2 RARP I. 1: 133 (1719: bitarfas), Ad. prot. 1789, s. 508 (bisitta; möjl. felaktigt); se äfv. under BESTÅND. by- G. I:s reg. 1: 164 (1523: bygint), 4: 267 (1527: byginne), RA 2: 276 (1569: bygynte). bö- Vg. fornm. tidskr. 10: 81 (i handl. fr. 1524: böfalning), G. I:s reg. 4: 99 (1527: bögæra). bo- J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 51 (1629: bouachtade))
Etymologi
[fsv. be- (bi-, by-, bö-, bo-), liksom d. be- af mnt. be-, fsax. bi, bi-, yngre be, be-, motsv. got. bi, bi-, holl. be-, ags. bi, bi-, be, be-, eng. be-, fht. bi, bi-, mht. o. t. be-, etymologiskt identiskt med det gm vokalens förlängning i betonad ställning uppkomna BI, BI-, adv. o. prefix, samt, enl. det vanliga antagandet, besläktadt med senare delen i gr. ἀμφί, omkring, sanskr. abhi, på, till (jfr OM); se för öfr. Tamm Etym. ordb., Dens. Ty. prefix 11 (1876), Wilmanns Deutsche gr. 2: 133 (1896). Vokalen är i några fall synkoperad; se BARMLIG, BLIFVA, BOFVEN-, BÅNG, adj. — Formen bo- är lånad från mnt., där den förekommer ss. biform till be-. Formen bi-, som är vanligast på 1300-talet, torde bero på inverkan af mnt. prep. o. prefixet bi, bi- (se BI; jfr ofvan), i sht som detta i vissa fall förekom obetonadt, l. ock därpå, att öfvergången från i till e i be- på 1300-talet ännu ej försiggått på hela det mnt. språkområdet. Formerna by- o. bö- torde vara dialektformer o. bero på inflytande af den föreg. labialen b; by- kan dock äfv. förklaras gm mnt. påverkan, enär skrifningen y för i är ytterst vanlig i mnt. (jfr Kock Språkhist. 27, 28, 30 (1887)); bö- kan tänkas i några fall motsvara mnt. uttal af skrifningen bo-. I enstaka fall kan be- på sv. botten hafva uppkommit af bi- gm öfvergång af i till e i obetonad stafvelse; jfr Kock Akc. 2: 343 (1885), Noreen Altschw. gr. 131 (1897). Prefixet bildar i got. o. de västgerm. spr. samt, sedan det lånats från tyskt område, äfv. i de nord. spr. med undantag af isl. talrika ssgr, hufvudsakligen med verb. Enär åtskilliga dyl. ssgr (jfr BEKRANSA, BESKYDDA, BESTRAFFA m. fl.) kunna associeras ej bl. med de enkla verben, utan ock med de mot dessa svarande sbst., så hafva med be- nya verbala afl. af sbst. bildats (jfr BEGÅFVA, BESJÄLA, BETITLA m. fl.). Därjämte förekomma i adjektivisk anv. participiala bildningar af sbst. (jfr BEHJÄRTAD, BEMEDLAD, BESTÖFLAD m. fl.). Äfv. af adj. hafva med be- verbala afl. bildats (jfr BERIKTIGA, BESVÅRA, BESVÄRA, BETUNGA m. fl.). I analogi med dylika verb bildade af adj. på -ig (jfr BEMYNDIGA, BERIKTIGA, BEVÄRDIGA m. fl.) har vid somliga verbala afl. af sbst. ett -ig- inskjutits (jfr BEAFSIKTIGA, BEEDIGA, BERÄTTIGA m. fl.). — Adj. i hvilka be- ingår äro till allra största delen bildade af verb, vanl. med det suffix som i nysv. har formen -LIG (jfr BEDRÄGLIG, BEDRÖFLIG, BEGRIPLIG m. fl.), men också med suffixen -bar (jfr BEARBETBAR, BEBYGGBAR, BETALBAR m. fl.) o. -sam (jfr BESTÄLLSAM, BETÄNKSAM m. fl.). Äfv. finnas några adj. på -ig, hvilka hafva sinsemellan olikartadt ursprung (jfr BEHÄNDIG, BESTÄNDIG m. fl.). Ssg med ett forntida enkelt adj. föreligger i BEKVÄM. — Med detta prefix begynnande sbst. äro ock med få undantag bildade af motsv. verb (jfr BEAKTANDE, BEBYGGNAD, BEDREF, BEDRIFT, BEFALLNING, BEFORDRAN, BEGREPP, BEGYNNARE, BEGYNNELSE, BESKYDD m. fl.). Sv. ord i hvilka detta prefix ingår äro dels direkta l. gm danskan förmedlade lån från nt., hufvudsakligen mnt., l. från t., dels efterbildningar af ord tillhörande ngt af de nämnda spr. med anslutning till sv. ord, dels sv. bildningar efter mönstret af dylika lån o. efterbildningar, dels ngn gg lån från d.]
Anm. Prefixet saknas i de sv. landskapslagarna (jfr dock A. Kock i Landsm. X. 3: 4 (1889)), men förekommer eljest i fsv. redan under förra hälften af 1300-talet, i hvars senare hälft det är rätt vanligt; jfr Söderwall Kon.-styr. 47 (1880), Klockhoff Eufemiavis. 62 (1880). Mest användt tyckes det hafva varit på 1500- o. 1600-talen. I sammanhang med de i sht på 1860- o. 1870-talen förekommande sträfvandena att aflägsna tyska element ur sv. fördes en strid mot prefixet, hvilken torde i ngn mån hafva bidragit till att inskränka anv. af ord i hvilka detsamma ingår; jfr A. Hazelius i Sv. lit. tidskr. 1868, s. 337, V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 498, Linder Regl. 159 (1886); jfr äfv. anm. till I o. till II 1 b o. d (under d). Ej få af de med be- bildade orden tillhöra, åtm. numera, företrädesvis skriftspråket, i sht den vanliga prosan, kanslistil o. kyrklig stil.
I. I många ssgr med be- framträder ej ngn särskild bet. hos prefixet (jfr BEFRÄMJA, BESTRAFFA, BEHÖRIG, BEKVÄM, BEFÄL, BEKYMMER m. fl.). Ofta beror detta därpå, att det sammansatta ordet redan när det lånades hade en afledd bet. (jfr BEGÅ, BESTÅ, BESTÄNDIG, BEHÅLL, BESTÅND m. fl.), l. därpå, att det enkla ord som ingår i den lånade ssgn saknar motsvarighet i sv. (jfr BEGYNNA, BEGÄRA, BESKÄFTIG, BEHOF, BESKED m. fl.). — Anm. Där vid sidan af ssgr med be- enkla ord finnas med samma bet., föredragas numera de senare i högre stil; jfr DÅRA—BEDÅRA, FRÄMJA—BEFRÄMJA, VÄPNA—BEVÄPNA m. fl.
II. De bet. som i särsk. fall kunna uppvisas för prefixet äro följande. — Anm. När det nedan talas om ssgr med verb, bildningar af adj. o. sbst. o. d., så afses därmed ord hvilka antingen äro bildade på sv. språkområde l. så nära ansluta sig till enkla sv. ord, att de af språkmedvetandet associeras med dessa.
1) i verb.
Anm. Den möjl. ursprungliga bet. ”omkring” synes föreligga i vissa föråldrade verb l. anv. af verb, t. ex. BEBINDA, binda omkring, BEGRIPA, gripa omkring, omfatta, omsluta, BELÄGGA, BESTALLA, kringhvärfva, omgifva med belägringsverk, BERÄNNA, kringränna. Det torde dock ej vara sannolikt, att denna bet. någonsin i nysv. uppfattats ss. tillhörande prefixet, utan det sammansatta verbets bet. har trol. tillkommit den sammansatta formen ss. en helhet. Ännu mindre torde prefixet i nysv. hafva haft den bet. af lokal beröring som det urspr. egt i några ssgr, t. ex. BERO, BESTÅ, o. som ännu finnes hos BI-.
a) i ssg med tr. verb.
α) [sannol. utveckladt ur bet. ”rundt omkring”; jfr anm. strax ofvan] prefixet angifver, att den verksamhet det enkla verbet betecknar sträcker sig till hela objektet l. till flere delar af detsamma, t. ex. BESE, BESKÅDA, BESKÄRA (af SKÄRA, v.).
β) prefixet skärper den tr. bet., visar eftertryckligt hän på ett följande obj., i följd hvaraf det sammansatta verbet ej så ofta kan förekomma i abs. anv. som det enkla; jfr FUKTA—BEFUKTA, KLÄDA—BEKLÄDA, PRYDA—BEPRYDA m. fl.
γ) det enkla verbets adverbial förvandlas vid ssg till obj., medan dess obj. blir adverbial; jfr BYGGA (hus på en tomt) — BEBYGGA (en tomt med hus), SKYLLA (ngt på ngn) — BESKYLLA (ngn för ngt), STJÄLA (penningar från ngn) — BESTJÄLA (ngn på hans penningar), STRÖ (sand på golfvet) — BESTRÖ (golfvet med sand), SÅ (råg på åkern) — BESÅ (åkern med råg) o. d. Detta är i grunden samma företeelse som föreligger i b, i det att BEBYGGA (en tomt) är detsamma som bygga på (en tomt), BESÅ (åkern) detsamma som så på (åkern) osv.
δ) det sammansatta verbet har, åtm. numera, företrädesvis mindre ursprungliga, mera bildl. l. oeg. anv. än det enkla verbet; jfr FLÄCKA—BEFLÄCKA, SMITTA—BESMITTA, TRÄFFA— BETRÄFFA m. fl.
ε) andra olikheter i bet. mellan det enkla o. det sammansatta verbet än de ofvannämnda föreligga ofta, men synas ej bilda bestämda kategorier; jfr DRIFVA—BEDRIFVA, FÄSTA—BEFÄSTA, KÄNNA—BEKÄNNA m. fl.
b) vid ssg med intr. verb blir det sammansatta verbet nästan alltid transitivt o. motsvarar till sin bet. det enkla verbet förbundet med en prep., ss. på, i, mot, om, till, åt, öfver, t. ex. BELJUGA, ljuga på, BEBO, bo i l. på, BEKÄMPA, kämpa mot, BESJUNGA, sjunga om, BEJAKA, jaka till, BELE, le åt, BEHÄRSKA, härska öfver. — Anm. Intr. verb i hvilka be- ingår äro i den nuv. sv. ytterst få, t. ex. BEDARRA, BERO, BESTÅ (jfr I). I den ä. nysv. är deras antal ngt större (se t. ex. BEARBETA 1, BESVIMMA). Talrikare äro de också i de moderna västgerm. spr., ehuru äfv. i dessa prefixets tr. bet. blifvit den alltmer förhärskande.
c) verb som med be- bildas af adj. betyda:
α) förse l. utrusta med den egenskap som adj. betecknar, göra sådan som adj. angifver, t. ex. BEMYNDIGA, BERIKTIGA.
d) verb (o. participiala adj.) som med be- bildas af sbst. betyda: förse(dd) med det som substantivet betecknar, lägga l. breda detta öfver l. på l. omkring, t. ex. BEBLOMMA, BEFOLKA, BEGÅFVA, BEHORNAD, BEMEDLAD, BESLÖJA, BESTÖFLAD. — Anm. Det är ofta svårt att afgöra, huruvida ett med be- begynnande verb är bildadt af ett sbst. eller är en ssg med ett enkelt verb; jfr BEBRÄMA, BEDIKA, BEDOFTA m. fl.
Anm. till b o. d. Ssgr med dessa bet. kan prefixet fortfarande bilda; dock förekomma sådana nybildningar numera ganska sällan o. hufvudsakligen i skämtsam stil.
2) i (icke participiala, jfr 1 d) adj. o. i sbst. har prefixet någon mera utpräglad bet. endast för så vidt de äro bildade af verb där prefixet eger dyl. bet., t. ex. BEARBETBAR(HET), BEARBETLIG(HET), BEARBETNING (jfr 1 b), BEBYGGANDE, BEBYGGARE, BEBYGGBAR(HET), BEBYGGELSE, BEBYGGLIG(HET), BEBYGGNAD, BEBYGGNING (jfr 1 a γ), BEDÖFNING (jfr 1 c α).
Spoiler title
Spoiler content