SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEBRÄMA bebrä4ma, i Sveal. äfv. 032, v. -ade.
Etymologi
[af BE- o. BRÄMA l. BRÄM (se BE- II 1 d anm.); jfr d. bebræmme, mnt. bebremen, t. bebrämen]
(mest i skriftspr.) — jfr PÄLS-, SILFVER-BEBRÄMAD m. fl.
1) (mindre br.) förse l. pryda med bräm; i sht i förb. bebräma med, förse osv. med bräm af, kanta med; oftast i p. pf. Hwilken (himmel) war utaf swart Sammet .. med en .. Gull Crepin bebrämat. Ber. om K. XI:s begrafn. 1697, s. C 1 b. (Egyptierna) kläda sig i linnerockar, som kring benen äro bebrämade med fransar. Carlstedt Herodot 1: 274 (1832). Öfverplagg af atlas, rikt bebrämadt. Sthms modejourn. 1844, s. 94. En hufva af grof filt, bebrämad med ekorrskinn. Topelius Fält. 1: 242 (1854). Låghalsad klädning med en svart pelis eller bebrämad mantilj. Sander i 3 SAH 10: 257 (1895). — i bild. Hur war all hennes (dvs. jordens) Drägt bebrämad och bestikkad? Spegel Guds verk 117 (1685). Vid Rivieran .. på en af de många utskjutande kullar, hvarmed Europa här, som med en kostbar spets, bebrämar det blåa Medelhafvet. Lundegård F. Ulla 131 (1894).
2) (föga br.) bilda ett bräm kring (ngt), kanta. Perlor och Guld bebräma Kläderna. Spegel Guds verk 20 (1685). I klädnad hvit, .. / Af guld rundtom bebrämad. Kullberg Rol. 1: 123 (1865).
Spoiler title
Spoiler content