publicerad: 1902
BEGÄRAN bejä4ran l. -jæ4-, i Sveal. äfv. 032 (begä´ran Weste; bej`äran Almqvist), r. l. f.; i best. anv. utan slutartikel; pl. (†) = (A. Oxenstierna Skr. 1: 71 (1612), Därs. 2: 280 (1616), Tegel G. I 2: 294 (1622; se 2 a), Växiö domk. akt. 1688, nr 2016 (se 2 a)).
Ordformer
Etymologi
vbalsbst. till föreg.; i allm. mer l. mindre konkret.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. ngn gg arkaiserande) till BEGÄRA 1: önskan, åtrå, begär (se d. o. 1); jfr BEGÄRELSE 1. Giff .. (de kristtrogna) then nådhena at the mågha haffua lust til thet tu biudher, och begäran til thet tu vthloffuat haffuer. Mess. 1557, s. L 4 a. Alle the, som äre satte för thet gemena bästa, (skola) wara .. aldeles affect lööst folck, vthan al ond begärligheet och begäran. Fosz 415 (1621). En flijtigh åstundan och begäran effter ähra. Lex. Linc. (1640, under contentio). Din Fästemö, i sed- och dygder trefven, .. / Med plicktens rene lag all sin begäran styr. Düben Sat. 63 (1722). Häftig begäran, Cupido ardens. Schultze Ordb. 1389 (c. 1755). Min själs begäran / Är blott att dö utan blek förfäran. Topelius Fält. 1: 149 (1854); jfr 2. — särsk.
a) (†) om sexuell åtrå: köttslig lusta, begär (se d. o. 1 d); jfr BEGÄRELSE 1 c. (Tatarerna) äre .. benäghne til all last och onaturligh begäran. Petreius Beskr. 1: 90 (1614). Sparrman Sund. sp. 218 (1642).
b) (†) i uttr. med begäran, ifrigt, begärligt, med begärlighet; jfr BEGÄR 1 f, BEGÄRELSE 1 f. (Lybeckarna) Hwilcke .. medh stoor åstundan och begähran så högheligen beflijtade sigh om Sweriges Förloszning. Stiernman Riksd. 17 (1523).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (i sht i skriftspr.) till BEGÄRA 2: till ngn framställd l. riktad önskan; anhållan, bön; jfr BEGÄR 3. En blygsam l. näsvis l. (o)försynt l. oförskämd begäran. Framställa begäran om (att få) ngt. Lyssna till, rätta sig efter, uppfylla, utföra ngns begäran. Afböja, afslå, tillbakavisa ngns begäran. Mijn böön och begäran, mone thet wara, / At tu giffuer migh til echta, tina dotter. Tob. com. D 4 a (1550). Eliest haffver iag än en ödmiuk begäran til E. H. Excellens. Rudbeck Bref 1: 21 (1663). Gerna .. vill jag efterkomma Er begäran. Dalin Arg. 1: 233 (1733, 1754). (Att han) intet kunde vilfara then begäran at logera mig vti sitt Hus. Humbla 82 (1740). Skulle någor enskildt .. anmoda Academien at then (dvs. den af honom till belöning utsatta skådepenningen) utdela, vare Academien pliktig at hans begäran fullgöra. 1 SAH 1: 37 (1786, 1801). Det ligger i naturen af .. en begäran att den kan efter omständigheterna bifallas eller afslås. Svedelius Statsr. ansv. 501 (1856). Begäran om några dagars gästfrihet. Rydberg Sing. 16 (1865). Hvad är din begäran? Gällde den ock hälften af riket, så skall den uppfyllas. Est. 7: 2 (öfv. 1896). — särsk.
a) (†) i pl.; jfr BEGÄRANDE. Effter alle .. wänlige tilbudh och begären, som .. (koungens) Befalningzmän .. giorde .., intet kunde hielpa eller achtade warda. Tegel G. I 2: 294 (1622). Twänne för thetta inlefrerade begäran till .. Her .. dombprobsten. Växiö domk. akt. 1688, nr 2016.
b) (numera mindre br.) i förb. efter ngns begäran. Svart Gensv. E 5 a (1558). Efter egen begiäran. Charpentier Sytning 47 (i handl. fr. 1620). Herr Peder Magni .. kom effter Kanikernas begäran och Påwens bewillielse til Biskopz Sätet i Westeråhs. Girs G. I 45 (c. 1630); jfr BEGÄRA 2 i.
c) i förb. på (l. uppå) ngns begäran. Han blef på egen begäran försatt i konkurs. På begäran uppföres i afton samma pjäs. På Klagandens ödmiuke Begäran. Schmedeman Just. 157 (1615). Jag .. ropte hurra, på begäran. Lenngren 139 (1795). Anvisningarne öfver Årets Söndags-texter (hafva), på mångas begäran, blifvit med någon vidsträcktare omfattning här utförde. Ödmann Str. förs. II. 1: Föret. 1 (1803). På hans enständiga begäran. Dalin (1850). Rydberg Varia 274 (1891).
d) i numera obr. förb. Med flitigh (dvs. enträgen) begäran han wille .. wara dehres gode befordrere (dvs. gynnare). RARP 1: 68 (1628). Den Begieran Städerne åstunda. Stiernman Riksd. 1750 (1675). (Lubomirski) fick sin begäran. Nordberg 1: 507 (1740) [jfr lat. optatum ferre].
e) (†) om till Gud riktad framställning: bön; jfr BEGÄRA 2 m α. För mongens gudhfruchtiges sukan, innerligh bön och begäran skul. Stiernman Riksd. 287 (1569). Gud höre min begäran, / om hun är nötig (dvs. nyttig för) mig. Visb. 1: 288 (c. 1620).
3) (föga br.) till BEGÄRA 4: fordran, yrkande, kraf, anspråk; jfr BEGÄR 6. (Isl.) Heimting .. (lat.) Postulatio, Begäran, Kräfning. Verelius Ind. 114 (1681). Varde thet alt (dvs. borgenärs inlagor) offenteliga upläst, och borgenärs begiäran i Rättens dombok förd. RB 7: 1 (Lag 1734).
Ssg: (jfr 1) BEGÄRANS-VÄRD030~2, adj. [jfr t. begehrenswert] (föga br.) jfr BEGÄR-VÄRD. Föreställningen om det begärans- eller afskyvärda. Rein Psyk. 1: 73 (1876).
Spoiler title
Spoiler content