BEKLAGAN bekla4gan, i Sveal. äfv. 032 (bekla´gan Weste; beklàgan Almqvist), r. l. f.
(numera föga br.) vbalsbst. till föreg. Serenius (1741). Dalin (1850). — särsk.
1) (†) till BEKLAGA I 2, II 1, III 1: klagan. Vppå dedt att alles wåra .. sargade och blödige hierta icke må af wijdare beklagan (öfver G. II A:s död) .. beswäras eller kränckias; hwarföre will man nu der med afstå. RARP 2: 31 (1633).
2) till BEKLAGA I 3, II 2, III 2. Dedt är beklagan värdt, att .. Enckedrottningen äre en orsaak, att .. den unge Drottningen så opfödes. RP 6: 150 (1636); jfr BEKLAGANSVÄRD 1. — (knappast br.) konkretare: klagoskrift. Dalin (1850).
3) till BEKLAGA I 4. At gubbar icke saknade med beklagan sin ungdoms rase-tid. Dalin Arg. 1: 42 (1733, 1754). — (†) En närmare anhörig miste Magnus i sin Broder Erik .. som med allas beklagan dog den 16. Sept. Dens. Hist. 2: 261 (1750).
