BELUSTIGA l. BELYSTIGA, v. -ade.
Etymologi
[efter t. (sich mit etwas) belustigen, ä. t. belüstigen; jfr ä. d. belystige, ä. holl. belustigen samt BELYSTA]
(†) refl.: förlusta sig, förnöja sig, glädja sig. Althenstund samma Tijdender äre alt förmyckit goda och herlige, wil iagh migh medh the samma än intet belustiga, vthan .. ther om wissheten förwänta. N. Av. 2 Aug. 1656, nr 2. Sedan de nu nogh hade belustigat sig, gå de makligen hem. U. Hiärne Vitt. 50 (1668). De efterfölliande dagar .. fick Celadon .. intet belystiga sig medh uthgående. Därs.
