[eg. dialektord från Hälsingland, upptaget af Lind, som härstammade från nämnda landskap; jfr häls. belūn, belōn (med öppet o), belunn, belånn (se Rietz 76, Ordb. öfv. allmogeord i Hels.(1873)); ss. synes af det motsv. fnor. biðlund, f., nor. bidlund (bidlunn, bēlund, belūn m. m.), f., är ordet eg. en ssg, att sammanställa med BIDAo. fsv. lund (se LYNNE); jfr häls. lun, n., lynne, sinnelag]
