BESÅLLA besol4a, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(i sht i skriftspr.)
1) (föga br.) i eg. bet.: beströ, öfversålla; i sht i förb. besålla (ngt) med ngt, sålla l. strö ngt på l. öfver (ngt). Pastan .. söndersågas .. i bitar .. och nedlägges mellan papper, besålladt med stärkelse eller socker. Nyblæus Pharm. 128 (1846). Och när så den vackra bruden der, / .. träder in i smyckad katedral, / skall dess väg med blommor utan tal / skönt besållas. Sturzen-Becker 3: 225 (1861).
2) (mindre br.) oeg. i pass. i intr. anv. med prep. med, stundom af: blifva l. vara öfversållad med; nästan bl. i p. pf.: öfversållad, rikt beströdd l. besatt o. d. med. Klädningen (är) besållad med silfverpunkter. Portf. 1852, s. 40. Dagen var med guld besållad, / Natten gick i silfverdok. Modin Dikt. 227 (1878). Stränderna äro härligt vårgröna och besållade med bellis. Strindberg Tr. o. otr. 2: 110 (1884, 1890). Isfältet (en vinternatt) tyckes, likasom himmelen, vara besålladt med stjernor. Topelius Planet. 1: 12 (1886, 1889). All denna sportatmosfer och stora slätten besållad med unga fullblod arbetande i galopper verkar friskt och upplifvande. SDS 1895, nr 142, s. 1. Den .. hvita slätten .. gnistrade och brann, som om den varit besållad af idel diamanter och ädla stenar. Wester Orzeszko Ofrälse 69 (1898); jfr 1. — jfr STJÄRN-BESÅLLAD.
SAOB
