BESKYDDERSKA beʃyd4erska, i Sveal. äfv. 0302, f.; best. -an; pl. -or.
(numera föga br.) fem. till BESKYDDARE 1: beskyddarinna. Lex. Linc. (1640; under patrona). Serenius (1734; under protect). När .. hans beskydderska (dvs. den lille mannens stora hustru) är vred, skiälfver det lilla kräket som et aspelöf. Dalin Arg. 2: 403 (1734, 1754). Lind (1749; under beschützerin). Dalin Fr.-sv. ordb. (1872; under protecteur, trice). — särsk. = BESKYDDARINNA a. Kärlekens beskydderska. Atterbom Lyr. 2: 214 (1807; om aftonstjärnan). Minerva, som skyddar alla dem, som förena klokhet med tapperhet, är äfven hans (dvs. Diomedes') beskydderska. Tegnér 3: 490 (1812). Mörkrets Drottning .. ansågs .. såsom beskydderska af den välgörande hvilan. Ling Edd. 80 (1819).
