BESORGELIG, adj.; superl. -st
Etymologi
[sannol. af ett mnt. ord motsv. ä. d. besørgelig, t. besorglich; jfr mnl. besorchdelike, adv., äfvensom BESORG o. BESÖRJA]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. t.] som är att befara, hotande; jfr BEFRUKTELIG. Thet haffuer jw warit H: Kong: Maiest: til thet besorgeliste, .. at H: Kong: Maiest: hade .. kommit .. om lijff och leffuerne. G. I:s reg. 18: 282 (1547). Att förekomma all besorgeligh splijtt och missförståndh emellan deres M:ter .. och rijken. A. Oxenstierna Skr. 2: 638 (1624). Dee beklaga oväsendett der uthe och deeres landz besorgelige ruin. RP 7: 478 (1639).
2) [jfr motsv. anv. i t.] som befarar ngt, misstänksam. En gammal Hund gåår besorgeligh til hwijlo. Marcolphus A 6 a (1630; ordspr.).
