BESPOTTELSE bespot4else, i Sveal. äfv. 0302 (bespo´ttelse Weste; besp`åttälse Almqvist), r. l. f. (m. Sahlstedt, Weste, Almqvist m. fl.); best. -en; pl. -er.
vbalsbst. till BESPOTTA, särsk. till BESPOTTA 2; ofta mer l. mindre konkret: tal l. åtbörd l. handling l. förhållande som innebär hån l. gäckeri; gyckel, spe, spott. Sådana gudz hädilse och bespottilse. O. Petri Ed. A 4 b (1539). Then som offrar aff orettferdigt godz, hans offer är een bespottelse, och sådana the ogudhachtighas bespottelse behaghar Gudhi intet. Syr. 34: 22 (”35”) (Bib. 1541). Menniskian .. vthspyyr af sin förgiftiga munn .. Gudz helga nampns bespottelse. Palma Him. apot. Föret. 8 a (1610). Bespottelse, Spe Ord. Florinus 88 (1695; under cavillum). En obelönt förtjenst är en lefvande bespottelse på Tidens förstånd. Thorild 2: 16 (1784). Bespottelse af kyrkans läror och inrättningar. B. E. Malmström 4: 449 (c. 1860). Psalt. 123: 4 (öfv. 1904). — jfr GUDS-, SJÄLF-BESPOTTELSE.
Ssg: BESPOTTELSE-SJUKA0300~20. (enst.) sjuklig lust att bespotta. Var det en arg kritikasts bespottelsesjuka allenast? Dufva Sulitelma sånger 16 (1865).
