SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESVIKENHET besvi4ken~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2, r. l. f.; best. -en.
(nytt ord) sbst. till BESVIKEN (se BESVIKA 4 a): tillstånd(et) l. känsla(n) att vara (l. blifva) besviken; missräkning; jfr BESVIKELSE 2. Levertin Lifvets f. 101 (1891). Dens. Magistr. 111 (1900). (Somliga folkvisor) uppbäras af .. bitter besvikenhet: ”Jag ser uppå dina ögon, att du har en annan kär”. PT 1902, nr 162 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content