BIGÖDSLING bi3~jöt2sliŋ, r. l. f.; best. -en.
landt. konstgödning.
a) abstr. En åkerjord kan t. ex. vara qväfverik, men möjligen kunna rikare skördar afvinnas densamma genom bigödsling med chilisalpeter. Feilitzen Upps. i mossk. 115 (1898).
b) konkret: bigödning, bigödsel. Användes ladugårdsgödsel till mossar, vore det den bästa politiken att som bigödsling använda så mycket fosforsyra som möjligt. G. Benedicks i Sv. mossk.-fören. tidskr. 1890, s. 354.
