[sv. dial. o. nor. biska, med -k- l. -sk-suffix bildadt till stammen i BITA;jfr E. Hellquist i Arkiv f. nord. filol. 14: 7(1898)]
(†) äta ifrigt o. med god smak, mumsa. Axehielm Lex. sueogoth.(c. 1630). Leijonet medh dhe andra (djuren) biskade huar på sitt (af bytet). Landsm. XI. 1: 90(i handl. fr. 1702). Jag har en barnsöls ost här fått at biska på / Jag äter, at jag snart ei orckar hädan gå. Kolmodin Qv.-sp. 1: 309(1732).
