SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1913  
BLANDARE blan3dare2, i bet. 1 m., i bet. 2—4 r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[fsv. blandare]
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] person som blandar. Juslenius (1745).
a) till BLANDA, v. 1. (Till) Textilarbetare .. (vid) Bomullsfabriker (höra:) .. Blandare Rensarbetare Kardare (m. fl.). Fört. ö. arb. v. textilfabr. 2 (1909). — jfr BLÅN-BLANDARE.
b) till BLANDA, v. 10. Du (dvs. toddyn) rättar dig fromt efter blandarens smak, / Då han i sin stillhet vill pimpla. Valerius 2: 108 (1811). I hvarje åder / Ett smyggift, som ej Blandaren förråder, / Jag gjuta vill. Nyberg 1: 213 (1831). — jfr BETONG-, GIFT-, ÖL-BLANDARE m. fl.
2) tekn. apparat som blandar olika ämnen om hvarandra l. gm blandning bereder visst ämne. (Punsch-)blandningen utfälles i på hjul flyttbara cisterner, i hvars inre såväl kylsystem som ock fläktlika ”blandare” funktionera. SDS 1908, nr 325, s. 4. — jfr BETONG-BLANDARE.
3) tekn. kärl i hvilket olika ämnen blandas. Leufvenmark Vin. o. spir. 2: 3 (1870). Den ofullständiga blandning af olika stark sprit, som måste uppstå i blandaren (i spritkontrollmätningsapparaten). Tekn. tidskr. 1878, s. 69. Tjäran blandas med dolomiten vid vissa verk .. i en extra blandare. Jernk. annal. 1895, s. 4. Tackjärnet tages (vid tomasblåsning) antingen direkt från masugnarne eller gjutes först i en blandare, för att därifrån efter behof föras till konvertrarne. Därs. 1898, s. 54. Därs. 1906, s. 729. — jfr TACKJÄRNS-BLANDARE.
4) (hvard., mindre br.) blandad dryck, vanl. med konjak som viktigaste beståndsdel; särsk.: på 1870-talet i sht i Uppsala bruklig (förmiddags)dryck bestående af konjak o. likör l. olika slag likörer, serverad i spetsglas, ofta med brända mandlar som tilltugg. Gymnasiekamraterna brukade .. dricka en blandare hos Andalusiskan. Strindberg Fjerd. 1 (1877). jfr Å. W:son Munthe i Språk o. stil 1903, s. 146.
Spoiler title
Spoiler content