BLASTODERM blas1todær4m l. -ω- l. -å-, n.; best. -et; pl. (föga br.) = l. -er; förr äfv. BLASTODERMA, n., ngn gg r.; best. -at, ss. r. -an.
Etymologi
[jfr t. blastoderm(a), eng. blastoderm, fr. blastoderme, af nylat. blastoderma, bildadt af gr. βλαστός, grodd, knopp, o. δέρμα, hud (se DERMATOLOGI)]
zool. hinna l. väfnad i ett djurägg hvarifrån utvecklingen af den nya individen utgår, groddskifva. Blastoderman eller groddskifvan. Lilljeborg Däggdj. 3 (1870). Blastodermat eller den embryobildande väfnad, hvilken frambringas genom klyfningen (af gulsubstansen). Sundström Huxley 4 (1874). 2 NF (1905).
