BOHORD bωhor4d l. bo- l. bå-, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[fsv. bohordh l. behordh, liksom isl. burt af mnt. bohurt, burt l. mht. būhurt, bēhurt, hvilka anses gå tillbaka på ett verb *bi-hurdan, af bi- (se BE-) o. hurdan, inhägna (jfr mnt. hort, hurt, fht. hurt, t. hürde, flätverk, inhägnad); jfr ffr. behort, bohort, bouhourd o. behorder, bohorder, bouhourder, anställa bohord. Formen buhurd är bildad i anslutning till mht. būhurt]
medeltida riddarspel under form af en stridslek mellan två ryttarskaror. Man tornerade äfven här (i Sv.), eller lekte Bohard, enligt Rimkrönikan. Sv. lit.-tidn. 1813, sp. 505. I bohord och dyst förekom, sedan hästarne blifvit obrukbare eller efter stridens regler icke fingo användas, en svärdkamp till fots. Hildebrand Medelt. 2: 492 (1896). (Vid konung Birgers bröllop) reds .. bohord. Cederschiöld Erikskr. 85 (1899).
