SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1919  
BONONISK bonω4nisk l. bå-, l. BONONIENSISK bonω1niän4sisk l. bå-, l. 10—, adj.
Etymologi
[jfr t. bononisch, bononiensisch, det senare efter lat. bononiensis; afl. af Bononia, det lat. namnet på staden Bologna, af ett romanskt ortnamnselement bona- hvars n öfvergått till l i ital. Bologna (liksom i fr. Boulogne); jfr BOLOGNARE]
(†; se dock slutet) bolognesisk. Bononisk eller Bolognesisk korf. Almström Handelsvar. 526 (1845); jfr BOLOGNESER-KORF. — särsk. (numera knappast br.) i uttr. bononisk l. bononiensisk fosfor, (lys)sten, bolognesersten; bononisk l. bononiensisk spat, bologneserspat. Lysesten. Bononiensisk sten. Wallerius Min. 56 (1747). Den Bononiska Spaten. Cronstedt Min. 21 (1758). Bononiska Stenen. Rinman (1788). Bolognesersten l. Bononisk fosfor. Cleve Kem. handlex. 63 (1883).
Spoiler title
Spoiler content