[jfr eng. bulb, fr. bulbe, af lat. bulbus, gr. βολβός, lök]
1) mer l. mindre klotformig l. rundad ansvällning l. bildning; i sht anat. om vissa så formade organ l. organdelar; särsk. om ögonklotet. NF(1878). 2NF(1905). — jfr SMAK-,ÖGON-BULB.
2) (i fackspr.) å fenkölsbåt: för balansens skull å fenans underkant anbragt, cigarrformig tyngd (vanl. af bly). SD(L) 1896, nr 82, s. 5.
Ssgr (skeppsb.): (1) BULB-JÄRN. plattjärn hvars ena kant förstärkts gm förtjockning o. därefter afrundats. —
BULBÄR, adj. [jfr fr. bulbaire, till (numera obrukl.) nylat. bulbus rachiticus, förlängda märgen] med. som tillhör l. har att göra med förlängda märgen. 2NF 22: 1170(1915). Bulbär förlamning. KPetrén i LblnternMed. 2: 133(1916).
