SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BULGAR bulga4r, m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er
Ordformer
(-arier c. 1734).
Etymologi
[ytterst efter bulg. bõ´lgarin; sannol. urspr.: man från Bõlga, hvilket är den bulg. formen för Volga, vid hvars stränder balkanbulgarernas förfäder bott]
invånare i Bulgarien. The Bulgarer ryckte vthöfwer sina grenszor, och förhäriade Thracien. Schroderus Sleid. 116 (1610). Verd. 1887, s. 221.
Afledn.: BULGARISK, adj. Bulgarisk surmjölk.
BULGARISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) bulgarisk kvinna.
2) bulgariskt språk. jfr FORN-BULGARISKA.
Spoiler title
Spoiler content