CENTRALISERA sän1tralise4ra, äfv. 01040 l. sen-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, CENTRALISATION (se d. o.).
Etymologi
[jfr t. zentralisieren, af fr. centraliser, till central (se CENTRAL); jfr äfv. eng. centralize]
samla l. koncentrera i en (gemensam) medelpunkt l. på ett ställe; göra central; särsk. med afs. på förvaltning, statsinstitutioner o. d.: bringa (l. ordna likformigt) under en gemensam högsta ledning (af en centralmyndighet). SC 2: 403 (1822). Tegnér 6: 134 (1830). Carl den stores världsvälde var .. ett bemödande att centralisera makten, som ej lyckades för någon längre tid. A. Cronholm i SKN 1843, s. 244. Vextorganismen företer icke den centralisering, som den djuriska, hvilket sammanhänger dermed, att den förra saknar .. ett centralorgan. Rein Psyk. 1: 75 (1876). (Paris) centraliserar hela landets andliga lif (mera än) .. någon annan modern hufvudstad. Kaufmann Frankr. 8 (1883). Ju mera styrelsen utvecklade sig i centraliserande riktning, dess mindre kunde det komma i fråga att förnya denna institution (dvs. det sv. generalguvernörskapet i Finl.). Schybergson Finl. hist. 2: 149 (1889). 2 Uppf. b. 3: 199 (1897). jfr DECENTRALISERA. — i p. pf. ss. adj. (adv. -T). Om all makt är samlad i regeringens hand i hufvudstaden, förvaltningens ”centrum”, så att ämbetsmännen i orterna endast äro osjälfständiga verktyg för genomförande af regeringens befallningar, såsom i Frankrike, kallas förvaltningen centraliserad. Carlson 2 Skolgeogr. 15 (1892, 1900). Man finner lätt, att .. produktionen af varor för marknaden än sker decentraliseradt, än centraliseradt. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 258 (1897).
Ssg: CENTRALISERINGS-ÅTGÄRD10030~, äfv. 01030 ~02 l. ~20.
