CENTRAL säntra4l l. sen-, r. (l. m.); best. -en, hvard. äfv. (i mellersta o. norra Sv.) -n; pl. -er.
centralstation (centralbangård, centraltelefonstation, centraltelegrafstation osv.). Tekn. tidskr. 1891, s. 78 (om elektriska centralstationer). Då samtal begäres (kommer numera) att från centralen svaras icke ”klart” utan ”påringd”. SDS 1897, nr 370, s. 2 (om telefonstation). Elektriska centraler. SD(L) 1899, nr 79, s. 2. Därs. 1900, nr 211, s. 3 (om ångkraftscentral). Utrymmet å dessa bangårdar liksom å centralen, som visserligen besörjer endast persontrafik, är allt för knappt. PT 1902, nr 56 A, s. 2 (om Sthms centralbangård). — jfr KRAFT-, TELEFON-CENTRAL m. fl.
